I Blodsband måste Dennis Gustafssons hjälte Viktor Kasparsson skydda Helsingborg från en råttinvasion: råttorna äter upp husdjur, och de har till och med attackerat människor med äckligt blodigt resultat.Det senaste offret är den lokale ledaren för Nordfront (idag används namnet för en hemsida för en av de där organisationerna som inte skaffade sig kostym och sedan riksdagsplats. Det det står för är inte stort bättre i Gustafssons berättelse), och läsaren förstår redan från början att attackerna är kopplade till hans efterträdare. Hur och varför får man vänta med att se.
Dessutom har Kasparsson fortfarande chocken efter Emmas död att komma över, och den är svår. I början är han fortfarande intagen på sjukhus, och där träffar han den vanställde obducent Berger som presenterar honom för fallet. Denne var tydligen tidigare känd dansör, och hans gamla danspartner spelar viss roll. Men förlusterna sitter hårt.
Tyvärr vet jag inte om jag är så förtjust i hantverket här som jag varit tidigare: att färgläggning och tuschning inte följer varandra, och linjerna inte alltid är de renaste, gör att det hela ibland blir väl gyttrigt. Det fungerar bra för mörka, skrämmande miljöer eller attackerande horder av råttor, men för scener där man vill ha mer stillsamma reaktioner eller bara neutrala uttryck blir det väl groteskt.
Historien är dock bra (även om ett litet stycke av slutet är av en sort som inte borde finnas i bättre litteratur), så det finns egentligen inga skäl att inte se fram emot nästa del i serien.
Lämna ett svar