Feeds:
Posts
Comments

Posts Tagged ‘Dennis Gustafsson’

Avkortat

Posted in Fantastik, Seriealbum, Svenskspråkigt, tagged , on 27 juli, 2025| Leave a Comment »

I Viktor Kasparssons arkiv låter Dennis Gustafsson detektivens båda väninnor Emilia Varga och Jennifer Rosendahl gå igenom hans arkiv för att ta rada på vart han tagit vägen. De verkar nu inte ha någon vådlig brådska, eftersom de läser igenom halvdussinet gamla fall innan de till slut kommer på var de egentligen borde leta.

Vissa av dessa fall är mycket korta, och känns egentligen mest som en chans för att få visa upp en likätare eller ett bloddrypande koncept som aldrig egentligen får någon hantering, antingen för att Kasparsson missar en avgörande ledtråd eller för att han egentligen aldrig får ta sig an fallet. Andra har i alla fall lite uppbyggnad och handling, även om de då snarare är deckare än skräck.

Bäst gillar jag nog »Månskugga«, där ledtrådar visserligen planteras aningen klumpigt men där innebörden ändå inte står klar förrän det är försent, och som känns mer av spökhistoria än Lovecraft. I andra ändan skaver »Offer« ganska hårt, då Kasparsson beter sig ganska konstigt, även när gåtan har förklarats.

Read Full Post »

Gengångare

Posted in Fantastik, Seriealbum, Svenskspråkigt, tagged , , on 8 mars, 2020| Leave a Comment »

Den sjunde boken om Viktor Kasparsson, Fädernas synder, är precis vad serien behövde: äntligen plockas olika trådar upp och förs samman i en rimlig helhet. Även om första halvan av Syndaätaren väl inte framstod som speciellt oavslutad bara för att den inte ändade i allmän slakt och krosskador, så får vi här ändå en uppföljare, som dessutom lyckas sammanfoga element ur andra berättelser och föra allt framåt.

Den övergripande kronologin för andra historier är fortfarande något oklar, men här får vi i alla fall en hel del att utgå ifrån: det hela utspelar sig direkt efter Helvetets fasor, Kasparsson har förlorat överkonstapel Rosendahls vänskap, men får å andra sidan en del nya. Förutom Syndaätaren refereras flera av de tidigare historierna, dessutom minst en som inte publicerats i albumform. Viktor får undersöka en häxkult, jagas av demonhundar, förhör en korp med smak för människokött, och försöker hindra en återfödd magiker från att återfå sin makt.

Förutom att historien är klart berättad kommer tecknarstilen ovanligt ofta till full rätt: Gustafsson har bäst hand med oroande böljande organiska former som demonhundar och förvridna häxor, och sådant finns det gott av. Tillsammans bådar detta gott för en avslutning av denna berättelse, om än inte Kasparssons äventyr, någon gång framöver.

Read Full Post »

Med oblid, dödlig värma

Posted in Fantastik, Seriealbum, Svenskspråkigt, tagged , , on 11 maj, 2018| Leave a Comment »

Jag vet inte om titeln på bok nummer sex om Viktor Kasparsson, Helvetes fasor, var vad jag väntade mig: nog för att man får en insyn i en persons egna helvete, men de fasor som uppträder gör det snarare i vår värld, i form av våld och fattigdom. En familj hittas grymt styckmördad på ett sätt som påminner om ett liknande dåd 36 år tidigare. Men mörderskan den gången är avrättad, och det finns ingen annan synbar koppling än det överdrivna våldet och några underliga blodspår.

Kasparsson, som numer blivit halt efter en ryggskada, ger sig i alla fall i kast med fallet, och börjar nysta: snart hittas fler gamla fall med liknande grymhet, liksom en annan gemensam nämnare: alla tycks ha utförts av kvinnor. Spåren leder till slut rätt, och källan till allt hittas. Att dränera den visar sig dock svårt, och leder till besök i Gehenna.

Även om jag gillar historien, så vet jag inte riktigt om den är riktigt anpassad efter Gustafssons stil: det är rätt mycket prat och i stort sett vanliga människor, och den lite orena stil han odlar passar bättre för mardrömsstämningar än pusselläggande. Inte en av de främsta, men nog kommer jag återvända till Helsingborg med omgivning för att se vad nästa omgång makaberier blir.

Read Full Post »

Skymning

Posted in Fantastik, Seriealbum, Svenskspråkigt, tagged , on 19 maj, 2016| Leave a Comment »

Det finns förvisso en ramberättelse i Dennis Gustafssons Vinterbrand, dessutom en som utvecklar sig till ett äventyr i egen rätt, men huvuddelen av boken består av olika noveller där Viktor Kasparsson tagit sig an diverse makabra mysterier: döda  i fel gravar, lyktgubbar, levande fågelskrämmor. Vissa av dessa, som äventyret med lykgubbarna eller det med mylingarna, är effektiva och med god stämning, andra, som det med ett påskägg av tveksam proveniens och i viss mån ensidaren »Psalm 666« är tämligen poänglösa, med svag handling och bleka effekter.

Överlag är Kasparsson bäst i lite längre berättelser, gärna med underliga monster där stämning är viktigare än snabba händelseförlopp. Detta gäller främst huvudberättelsen där han tillsammans med Emilia Varga är på väg mot Östergötland och för att fördriva tiden alltså berättar om tidigare upplevelser; väl där finner de en växtlighet som verkar tagit kål på nästan allt i byn, och endast de gamle är kvar. Detta är väl inte heller det någon av de allra främsta berättelserna, för efter en långsam, krypande uppbyggnad urartar det snart i våld, och våld människor emellan, vilket inte alltid blir helt lyckat utan tenderar att lösas upp i gröt.

Nåväl, ett någorlunda bra album, med en hel del referenser till tidigare fall, så helt acceptabel behållning.

Read Full Post »

Dem oss skyldiga äro

Posted in Fantastik, Seriealbum, Svenskspråkigt, tagged , on 17 maj, 2015| Leave a Comment »

Dennis Gustafssons Syndaätaren sönderfaller trivialt i två delar: först en historia där Viktor Kasparsson ännu inte har råkat ut för några av de makabra fall han senare skall bli van vid, vilken i den senare delen, när hans pratktik som frilansande ockult problemläsare får en mer formell början, förklaras i kortare lugna stunder före och efter själva mysteriet.

Detta mysterium är av mer vant Kasparsson-snitt: han kallas till en liten by som hemsöks av ett stort monster, som byborna tror framkallats av den lokala kloka frun, vilka de gått hårt den senaste veckan när nyheten kommit att den man hon älskat gift sig med en annan: nu hemsöks istället byn av något med klor och hunger, ett monster som redan dödat flera män och som sägs ha härjat en gång förut, då klokfruns mormor utsattes för något liknande (och fick utstå häxerianklagelser med ohistoriskt myndighetsingripande som följd). Kasparsson får till slut ordning på det hela, och även kontakt med en präst som med bemyndigande från ärkebiskopen också undersöker sådana händelser.

Även om själva äventyret kanske inte håller mer än medelstandard – det är inget större fel på det, men heller inget som får en att förundras särdeles – så försvarar albumet ändå väl sin plats då det förklarar varför så mycket av det som ej hör till människors värld dyker upp just då, och varför Kasparsson så ofta råkar ut för det. Bra läsning för den som redan fastnat för Gustafssons berättelser, men ingen vidare startpunkt för den som är ny till serien.

Read Full Post »

Råttjakt

Posted in Fantastik, Seriealbum, Svenskspråkigt, tagged , on 6 februari, 2014| Leave a Comment »

I Blodsband måste Dennis Gustafssons hjälte Viktor Kasparsson skydda Helsingborg från en råttinvasion: råttorna äter upp husdjur, och de har till och med attackerat människor med äckligt blodigt resultat.Det senaste offret är den lokale ledaren för Nordfront (idag används namnet för en hemsida för en av de där organisationerna som inte skaffade sig kostym och sedan riksdagsplats. Det det står för är inte stort bättre i Gustafssons berättelse), och läsaren förstår redan från början att attackerna är kopplade till hans efterträdare. Hur och varför får man vänta med att se.

Dessutom har Kasparsson fortfarande chocken efter Emmas död att komma över, och den är svår. I början är han fortfarande intagen på sjukhus, och där träffar han den vanställde obducent Berger som presenterar honom för fallet. Denne var tydligen tidigare känd dansör, och hans gamla danspartner spelar viss roll. Men förlusterna sitter hårt.

Tyvärr vet jag inte om jag är så förtjust i hantverket här som jag varit tidigare: att färgläggning och tuschning inte följer varandra, och linjerna inte alltid är de renaste, gör att det hela ibland blir väl gyttrigt. Det fungerar bra för mörka, skrämmande miljöer eller attackerande horder av råttor, men för scener där man vill ha mer stillsamma reaktioner eller bara neutrala uttryck blir det väl groteskt.

Historien är dock bra (även om ett litet stycke av slutet är av en sort som inte borde finnas i bättre litteratur), så det finns egentligen inga skäl att inte se fram emot nästa del i serien.

Read Full Post »

Nattgäster

Posted in Fantastik, Seriealbum, Svenskspråkigt, tagged , on 12 november, 2012| Leave a Comment »

Andra fullängdshistorien om Viktar Kasparsson, Spöket på hotell Vega, når tyvärr inte riktigt upp till de tidigare numren: dels är handlingen lite väl splittrad, dels är den kanske lite väl prosaisk. Visst, visst, spöken hör inte direkt hemma bland de mest realistiska av gestalter, men änddock: jämfört med de demoner och hemsökelser som Kasparsson tidigare exorciserat så är ett spöke som flyttar möbler och frammanar kyla ganska ospännande.

Det är alltså ett hotell som är drabbat, och nuvarande ägaren vill sälja för att få pengar att behandla sin sjuka hustru för. Att priset skulle sjunka på grund av vandöda är då inte lämpligt, och alltså får vår hjälte rycka in. Mysteriet löses, hotellet kan säljas, allt väl? Nja. Det är lite så man undrar vad som skall komma efter detta – speciellt som man känner igen av spekulanterna från det första albumet, men hur hon hamnat i den roll hon har där kan verkligen undras över.

Teckningarna, med den tjocka tuschen och de oljelika färgerna är dock fortfarande lika njutbara, även om historien gör att de kanske inte kommer till sin fulla rätt.

Read Full Post »

Svarte baronen

Posted in Fantastik, Seriealbum, Svenskspråkigt, tagged , on 6 juli, 2012| Leave a Comment »

Andra boken om Viktor Kasparsson, Skräckens ängel, innehåller bara ett äventyr, tydligen herr Kasparssons första. Han är fotografassistent, skickas ut att flygfota med aviatrisen Emma Rygel, och ramlar över ett inferno: en herrgård i skogen där det står brinnande bilar på gårdsplanen, en enögd, yxbeväpnad galning mitt ibland dem och en samling lemlästade kroppar inomhus. Tydligen har någon sorts afrikansk skräckande sluppit ut, och kommer inte försvinna förrän någon har mod nog att motstå den.

Samtidigt pågår något med Emmas adoptivfar, det tyska flygarässet Heinrich Rygel, som hålls på sitt rum men tycks vara beredd med en örfil så fort något går hans vilja emot. Och att Viktor och Emma dras allt mer till varandra är inte något han ser på med glädje.

Tyvärr är det inte riktigt lika bra som första boken: det är inte teckningarnas fel, de är snarast bättre, särskilt bilderna från flygturen. Nej, det är historien som är lite väl klichéfylld: förutom ondskan i form av fetish från mörkaste Afrika, tagen till Sverige av missionär, så är det som sagt den våldsamme tysken, och värst av allt, en zigenarkvinna som vulgärspår i tarotkort, och en präst som skyddar henne från en lynchmobb när ondskan sluppit lös. Det blir lite för mycket på en gång. Fortfarande bra, men inte lika bra.

Read Full Post »

Skånsk skräck

Posted in Fantastik, Seriealbum, Svenskspråkigt, tagged , on 14 oktober, 2011| Leave a Comment »

Ohh. Trettiotal, oknytt, antikvariat, Skåne. Trevligt. Huvudpersonen i Dennis Gustafssons Viktor Kasparssons makabra mysterier är någon form av frilansande monsterdödare, och får, klädd i långrock och keps, tampas med lite av varje: vandöda, varkreatur, strömkarlar och demoner.

Massor av stämning, akvarellfärger och i alla fall hyfsade historier – två av dem är dock nästan ren aktion, vilket inte riktigt fungerar, i synnerhet inte med Batmankitschisga ljudeffekter. Bättre då med de två lite mer mysterieartade, där mer av tid och plats kan framgå – ett av mysterierna är vad som hänt ungdomen vid en dansbana i skogen, ett annat vilar mycket på antikvariat och numismantik, och även om de båda möjligen skulle kunna placerats i dag så skulle de förmodligen förlora något, medan de båda andra bara skulle behöva lätt annorlunda rekvisita.

Inte för att allt är helt perfekt – språkkänslan brister ibland; i synnerhet vad som skall föreställa en tidningsartikel är skrivet på ett så erbarmligt språk att det knappt skulle förekomma i lokaltidningen ens idag; i ett annat fall är en trycksak satt i frakturstil men nystavad. Annars finns det dock inte mycket att anmärka på här.

Read Full Post »