Åren 1753, 1754 och 1746 utkom samlingar med poesi under de mycket blygsamma titlarna Våra försök. Dikterna var i den första volymen endast undertecknade med intetsägande förkortade namn, i de två senare helt anonyma. De som gjort försöken var medlemmarna i Tankebyggarorden, ett hemligt sällskap som förutom den sorts frimureri som var allmänt på modet ville förändra den svenska litteraturen; det var en medtävlare till drottning Lovisa Ulrikas akademi, och visade sig vara lyckad.
I sällskapets medlemslista utmärkte sig främst Hedvid Charlotta Nordenflycht, Gustaf Filip Creutz och Gustaf Fredrik Gyllenborg poetiskt, medan den som främst skötte organisationen var Carl Friedrich Eckleff (hans poesi står förvisso också ut, men inte lika positivt). Till sällskapet räknas också flera mindra begåvningar.
Ingen av de som ingick är således vad som i efterhand framstår som riktigt stora begåvningar: Nordenflycht var den främsta och kunde nå viss lyftning, medan Creutz kunde åstadkomma god stämningspoesi och Gyllenborg frispråkig och fortfarande ibland roande satir, men de skyms alla av nästa generation. Det finns några goda nummer, någon finstämd stämning eller löjeväckande drift, någon filosofisk tanke värd att vända på, men överlag är det hela rätt tråkigt: man kan gott antalogisera det goda och låta resten dö.
Mina volymer vann jag på bokmässan; pengar skulle jag nog aldrig lagt på dem. Såvida inte sjuttonhundratalspoesi, utgivna i faksimil (med långa s och ibland blekt tryck) lockar särdeles, så bör även rekommendationen till andra bli att hålla i plånboken.
Lämna ett svar