Jag var inte helt säker på om det var en bra idé att plocka upp Bertil Wahlqvists Vikingarnas öar: den var billig, visst, men samtidigt: böcker om vikingatiden, skrivna av amatörer, tenderar att ta väldigt lätt på källkritik och bli väldigt förtjusta i sina egna teorier.
Så även denna: temat är att Wahlqvist åker runt till diverse öar som skildras i saga och sång, och meddelar om vad som sägs i dessa och varför man skall lite på det och inte de tråkiga herrar akademiker som kommer med småttiga invändningar i stil med att man inte kan lita på att historier är korrekta när de traderats genom seklen (vid något tillfälle gör Wahlqvist gällande att ett årtusende är en rät futtig sak då det bara krävs en trettio generationer för att överbrygga det – men trettio generationer är mycket för visklek och narrativ gravitation, som låter vissa figurer, händelser och saker dra till sig nya berättelser).
Någon gång kan han förvisso ha en poäng i att den Weibullska kritiken kan varit lite väl sträng, men det intrycket förångas snart när han åberopar Ottarshögen som bevis för att folkminnet skall vara pålitligt – det anförda exemplet är från 16o0-talet, och alltså knappast så gammalt att det inte är omöjligt att utesluta påverkan från antikvarier, men även om så vore skulle knappast någon seriös historiker på något sätt säga att kvarlevorna visar att den i högen begravde personen vore Ottar Vendelkråka.
Nåväl, liksom den i metodiken besläktade Mats G. Larsson (som snarast verkar ha en lite mindre yvig syn på möjligheterna att nyttja de isländska berättelserna) så kan Wahlqvist berätta, och dessutom förankra det i en plats. Bortser man från den tvivelaktiga akribin så tar han dessutom upp flera smått glömda orter, såsom den gamla svenskbosättningen Runö i Rigabukten, de öar som besöktes av Amledus, prototypen för Hamlet, de öar bebodda av enkom kvinnor och män som förekommer i såväl tidiga kristna källor som i anteckningar av arabiska geografer från samma tid, och de öar som uppträder i Färingasagan. Det finns alltså en del att hämta även för den kritiskt lagde, även om det kräver visst tålamod.
Lämna ett svar