Mycket av hu berättelsen i andra delen av The wicked + the divine, Fandemonium, skulle arta sig kunde man räkna ut på förhand: vi har ju nu någorlunda etablerat tema och genre, dags att fördjupa och förklara, kanske sväva iväg på någon tangent. Men först: följderna av Lucifers död i slutet av förra volymen. Laura mår inte bra, går i terapi och spyr, samtidigt som hon fortfarande går på spelningar med gudar: bland annat nyväckte Dionysos, som självklart spelar rejvmusik och får lyssnarna att känna som vore de på psykofarmaka.
Handlingen först framåt, men på ett spår som tidigare inte fått så mycket uppmärksamhet: vilka var de två män som såg började skjuta på Lucifer och fick henne att döda dem, så att hon till slut hamnade i finkan? Det spåret ger en hel del insyn i mytologin, bland annat när Ananke berättar om gudarnas förhistoria, hur länge de återfötts och vad de är till för nytta egentligen. Vi får också se mer av Wotan, Baphomet och Minerva, som tidigare bara skymtat förbi, och dessutom träffa Inanna, som tydligen leder orgier och försöker efterapa Princes garderob. Mest utrymme av gudarna får Baphomet, en ung man med charm, osäkerhet och mer mörker än som är bra för honom och hans omgivning.
Åter är det snyggt, rent tecknat, i en serieform som ibland får ta ovanliga uttryck (bland annat på ovan nämnda rejv), och med vändningar som får en att undra exakt vad som sagts hittills som går att lita på. Nästa del motses med förväntan.
Lämna ett svar