I Ms Marvel: Damage per second hittar vi tre olika berättelser. Alla tre handlar till viss del om att Kamala och hennes vänner måste acceptera att Bruno stuckit till Wakanda på stipendie för att komma bort från Ms Marvel, men de har även andra element. Den första historien är egentligen rätt fristående: det drar ihop sig till lokalval i Jersey City, och någon har ägnat sig åt hastig omorganisering av valdistrikten. Det visar sig vara Hydra som ligger bakom, men hela historien är egentligen mest till för att berätta för läsarna hur man röstar och vilka rättigheter man har. Det skulle kanske inte funkat hälften så bra om det vore någon annan superhjälte som fått det på sitt bord, men här passar det väl in med hur Ms Marvel tidigare arbetat när hon varit som bäst.
Liknande saker går även att säga om den andra historien, en längre sak om hur någon hackar sig in i datorer och hotar att sprida hemligheter – bland annat Kamalas hemliga identitet, men också sådant som vem som skrivit kärleksbrev till vem och annat som inte heller är så roligt för en gymnasieelev att få spritt till allmänt beskådande. Även om delar av upplägget är lite pinsamt och obegripligt (det är märkligt, men inte ens i superhjälteberättelser kan man ta sig vilka friheter som helst. Att kunna hacka sig in i vilken telefon eller dator som helst är knappt fantastik, men att samma program kan ta över människor hur som helst blir direkt osannolikt), så är själva grundproblemet reellt och lösningarna optimistiska men inte helt orimliga, och historien lyckas bättre än vad Civil War II gjorde med att fösa samman Ms Marvel med Kamalas vänner på ett effektivt sätt.
Den sista historien, som dock tidsmässigt verkar äga rum före den andra, handlar om Bruno i Wakanda, där han hjälper sin rumskompis bryta sig in i ett komplex för att kunna imponera på en tjej. Återigen lite av en engångshändelse, kanske lite för mycket av introduktion, men inte oäven annars.
