Egentligen finns inte mycket anledning att skaffa den nya upplagan av Svenska skrivregler om man redan äger en äldre: det har tillkommit vissa områden (som transkribering av arabiska, hur man bör utforma elektronisk text och ett kort kapitel om att skriva på engelska), men vad gäller sådant som interpunktion, styckeindelning, behandling av personnamn eller versalisering har inte mycket ändrats sedan sist.
Det kan dock finnas ett värde i att påminna sig om vad reglerna faktiskt säger, och arbetar man någorlunda storskaligt med text är det naturligtvis alltid bra att ha en så uppdaterad version som möjligt, för ibland finns trots allt små skillnader (nu anges till exempel även »hen« som ett bättre alternativ än »han/hon«). Många av de tidigare kapitlen har också utökats med nya råd.
De flesta av råden är handfasta och användbara, och egentligen är det bara ett av dem jag direkt kommer ignorera: att kongruensböja adjektiv för utrum när det syftar på människor även när det grammatiska subjektet råkar vara neutrum: »statsrådet var intresserad«. Någon jävla ordning får det vara i ett språk. Ej heller kommer jag gladeligen använda plurala former när ett kollektiv omtalas, då får det skrivas om istället.
Annars är boken som sagt en mycket användbar, om än ingen större läsupplevelse.
