Tredje samlingen med Squirrel girl, Squirrel, you really got me now, handlar i huvudsak om tidsresor. Doreen hamnar på något sätt i sextiotalet, och när Nancy försöker hjälpa henne ber hon om i sin tur om hjälp från … Doktor Doom. Som rest till deras samtid för att skaffa sig en arsenal så att han aldrig mer skall bli angripen av … Squirrel girl.
Det hela slutar inte oväntat med att de måste slåss, och med att vår hjältinna vinner. Vägen dit handlar mycket om tidsresor och paradoxer med dem och annat trams. Nu är det här en serie som i mycket lever på trams, i huvudsak tämligen intelligent sådant, och det framstår väldigt tydligt att tidsmaskiner är en typ av idé som lätt gör allt annat i berättelserna irrelevant.
Förutom historien med Doom finns en kort berättelse om hur Doreen får en ny vän (en hjärna i robotkropp, reformerad medlem av HYDRA), samt en gemensam berättelse med Howard the Duck, där de råkar ut för en galen cosplayer som vill jaga halvmänniskor i tron att det blir semilegalt. Howard verkar röra sig i en likartat mindre seriös värld som Squirrel girl, så det hela funkar. Den bästa humorn här, liksom tidigare, är när de driver med andra figurer, inte mediet i stort.
Till slut måste också påpekas att den läsarsida som tas med är helt underbar, med bilder på ekorrar och folk som klär ut sig till Squirrel girl. Bara de är värda att skaffa samlingarna för.
