Det låga pris jag betalade för Charlotte Aquilonius vampyrdrama Här kommer natten visade sig tyvärr vara motiverat: trots vissa goda ansatser och idéer är detta en bok som aldrig riktigt förmår framkalla rysningar, utan snarast framstår som anemisk och löst i kanten.
I centrum står tvillingarna Camilla (läkare på hematologen) och Laura (jobbar i bar med vampyrtema) Kärnsten. Ganska snart förstår man att de är mänsklig avkomma till vampyrer, och att det deras kommande födelsedag innebär att någon form av kris kommer ske. Fadern Jean de Lanoy är någon sorts urgammal vampyr i Paris, modern Lilian någonting annat som inte riktigt är lika lätt att identifiera. I faggorna lurar också Hanzel van Armand, en annan vampyr med gammalt agg mot fadern. Och så en del monsterjägare, somliga som också tycks ha vampyrkrafter men inget behov av att dricka blod.
Många ingredienser, men ändå är soppan tunn: Jean de Lanoy är en konservativ vampyr med pengar och konservativa åsikter skulle möjligen ha kunnat bli intressant om han framstod som mer drivande, inte som nu nästintill utan uppgift i berättelsen. Den mer sjavige Hanzel är likaså förfelad: hans stora plan tycks mest bestå av luft och önskningar. Ingen av dem, eller deras underhuggare, framstår som speciellt farliga eller hotande, utan nöjer sig mest med klantigt spioneri på tvillingarna. Monsterjägarna runt omkring är lika inkompetenta: alla tycks känna till tvillingarna och vad de är utom dem själva, ingen verkar förmå göra någonting med informationen.
Dialogen är bitvis stolpig, pojken Milla skall föreställa kär i framstår som träig och ointressant, delar av upplösningen är obegriplig, och intrigen alltför lös. Det finns intressanta delar, som historiska tillbakablickar, enskilda scener som inte har alltför mycket med resten att göra samt stockholmsk lokalfärg, men detta är inte nog för att göra boken som helhet till något jag kan rekommendera.
