Jag tycker inte Frans G. Bengtsson: Nya perspektiv på författaren till Röde Orm är en snäll titel. Den som främst känner Bengtsson som just författare till Röde Orm kommer förvisso ha glädje av redaktör Svante Nordins biografiska skiss (som innehåller en av värsta brännorna jag sett, riktad mot John Landquist), liksom av Matthew Norris essä om Bengtsson och historievetenskapen. Även den avslutande texten om Bengtssons bibliotek kan i detta perspektiv försvara sin plats.
Dessa tre bidrag utgör dock mindre än hälften av sidorna i volymen. Lejonparten upptas istället av en samling gamla kärleksbrev, skickade av Bengtsson till Viveka Holmén, syster till hans vän Knut Hagberg, och skandalöst nog redan gift. Dessa brev är för all del intressanta för den som vill veta mer om Bengtssons privatliv, eller kanske lite mer privata omdömen om diverse frågor, men detta är knappast material för andra än de som redan har kastat sig ut i de djupare delarna av de Bengtssonska vattnen och simmat säkert iland.
Det är inte så att jag direkt vill avråda någon från läsning, men jag tycker definitivt att det finns anledning att meddela att bakgrundstext och annat bäddar för förväntningar som kan leda till besvikelse. Det är i slutändan Bengtsson, människa och författare i allmänhet som möter läsaren här, inte Bengtsson, berättare av en lustig historia om skånska vikingar.
