Som så ofta har vi att göra med en missvisande undertitel: den av Kurt Almqvist och Alexander Linklater redigerade antologin Krig: Hur konflikter format våra samhällen har en fullt adekvat huvudtitel i all sin korthet, men en undertiteln ger efter läsning intryck av att ha valts helt på måfå.
Man kan utan att göra alltför mycket våld på sanningen säga att boken är inriktad på nuet. De två huvudsakliga konfliktområden som behandlas är Mellanöstern samt Ukraina. Här bör absolut anmärkas att emedan boken utgavs så sent som 2022, så skrevs essäerna 2015 eller 2016, alltså vid en tidpunkt då IS ännu var ett levande hot och Ryssland ännu inte kastat av sig masken och fortfarande spred dimridåer. Går man bakåt från dessa år blir nedslagen allt glesare ju längre man kommer, och i synnerhet ju längre från amerikansk inblandning man når: Irak- och Gulfkrigen belyses således ur ett par vinklar, liksom Vietnam och andra världskriget, men sedan blir det väldigt glest: trettioåriga kriget dyker förbi, och sedan är vi redan inne på antiken.
Hade man menat allvar med den där underrubriken hade man mycket väl kunnat tänka sig områden som borde tagits med: synen på medborgarskap som kopplat till militärtjänst, utförligare diskussion om kopplingen mellan de tidigmodern statsförvaltning och krigföring eller krig som emancipatoriska katalysatorer för att nämna några tänkbara uppslag. Nu blir det istället diskussioner om hur man egentligen bör beteckna parterna i spanska inbördeskriget, atombombens inverkan på strategiskt tänkande (en synnerligen förfärande historia när man tänker på vilka orangefärgade små fingrar som nu kan trycka på en av de där knapparna), strategier för att motarbeta en jihad-driven fiende och en hel del annat. Mycket lite framstår som direkt ointressant eller ogenomträngligt, även om ett par alster åldrats väldigt snabbt och andra delvis tappat sin aktualitet.
För den som faktiskt är intresserad av det ämne som undertiteln antyder kan kanske John Keegans Krig och kultur vara av intresse: förvisso är den ännu äldre, men ansatsen är historiskt mycket bredare. Är det bara huvudtiteln som lockar finns ingen direkt anledning till att rekommendera något annat istället.
