Peter Sandbergs Svensk bryggerihistoria är mer eller mindre exakt vad omslaget meddelar: 200 år av öltillverkning, från det att sådan i större skala först påbörjades på svensk mark fram till idag (eller i all fall fram till för ett par år sedan, när boken skrevs).
Det är (något förenklat) en historia om hur först metoden för tillverkning av lageröl spreds ut i landet i diverse mindre bryggerier, hur sedan dessa började slås samman lokalt och sedan regionalt (i synnerhet när möjligheterna till distribution förbättrades), karteller bildades och nykterhetsrörelsen sökte pareras. Sedan gick bryggerinäringen in i en lång, lönsam men stilla period, där konkurrensen från utlandet var obefintlig då starköl i princip inte fick säljas annat än för medicinsak ändamål och bolagen som kunde specialisera sig på produkter som enbart efterfrågades i Sverige långsamt växte genom uppköp av konkurrenter och därmed marknader. När motboken sedan försvann och mellanölet godkändes började förändringarna accelerera: Pripps blev först en jätte, men togs över av staten och andra, piggare bolag kunde ta marknadsandelar. Den moderna utvecklingen med diverse småbryggerier berörs, men bara hastigt: fokus ligger snarast på de största drakarnas konkurrens med varandra.
Detta är således en bok om industrihistoria. Och regleringar. Och i viss mån folkrörelser, teknisk utveckling, och alltmer industriell drift. Det är därför också en bok med visst politiskt intresse, även om den inte tar uttalad ställning i frågor om exempelvis direktförsäljning. Det är däremot inte en bok som egentligen närmare skildrar tillverkningsprocesser, produktkvalitet eller vad det nu kan vara som gjort att öl blev en vanligare dryck samtidigt som den rena spriten gick tillbaka.
Titeln säger egentligen allt som krävs för att läsaren skall kunna avgöra om detta är läsvärt: framställningen är vare sig briljant eller katastrofal, så den bärs helt av sitt ämne.
