Förra veckan tillbringades (mestadels) i Paris, med anledning av en konferens jag och en del andra yngre personer från kärnkraftsbranschen i Sverige skulle bevista. Eftersom reglerna för ledighet i samband med arbetsresor är generösa hanns det dock med en hel del turistande:
Dag ett: uppstigning vid fyra, bus till Landvetter, flyg via Amsterdam, en timmes extra väntan på ett flyg som sedan inte vågade landa i Paris på första försöket utan lyfte bara några meter från marken, sedan än mer väntan: på flygbussen, i flygbussen, i biljettkön på tunnelbanestationen (tydligen har fransmännen satt samman ett system för att köpa tunnelbanebiljetter de inte ens själva begriper), i tunnelbanan, innan så hotellet äntligen nåddes vid tidig eftermiddag, omklädning till icke genomsvettiga kläder kunde ske och en första exkursion kunde företas.
Interiör från Shakespeare and Company
En missad tunnelbanestation gjorde att jag hamnade på St-Germain-des-Pres istället för mitt i latinkvarteren från början, vilket inte var så pjåkigt ändå: jag passerade ett par småsaker på vägen som Odeon-teatern och, än viktigare, huset där Sylvia Beach drev den ursprungliga Shakespeare and Company (vilket idag endast är möjligt att se genom den plakett som är uppsatt på kåken. Det fanns dock gott om andra boklådor, bland annat ett antikvariat med fantastiskt vackra band med Jules Verne). Den nutida affären med samma namn, som sedan eftersöktes, visade sig vara svårare att hitta, då den låg på en gata som gjorde ett uppehåll för att ge plats åt en kyrka. Affären i sig själv var dock bedårande, med separat läsavdelning på övervåningen med utsikt mot Notre Dame. Eftersom jag (behöver det påpekas?) hör till de som kan åka till ett land där jag inte talar språket och ändå komma hem med mer att läsa än jag hade vid avresan (trots res- och kvällsläsning) så blev det ett par saker köpta; naturligtvis Ulysses, även om det känns lite som fejk, men även The Sun Also Rises, vilken väl är nästan lika självklar att skaffa (eller läsa) i Paris (speciellt som jag redan äger En fest för livet) och The Great Gatsby, vilken till skillnad från de övriga inte har något med Paris att göra i sig själv.
Pelarhuvud
Nästa dag blev det Louvren. Bara. Louvren är ett stort ställe, och det finns mer att se där än vad som rimligen kan hinnas med under ett eller ens två besök: allt från mesopotamiska lämningar till 1800-talsromantik (eller man kanske skall säga fram till den punkt när konst slutade vara detsamma som så exakta avbildningar som möjligt av vad som nu skulle gestaltas). Som vanligt tyckte jag bäst om den konsten från mellanöstern; tekniskt skicklig samtidigt som den känns uråldrig och fortfarande har kvar lite mystik (i kontrast mot den egyptiska konsten). Här finns bland annat stelen med Hammurabis lagar, assyriska stenväktare och stenväggar (dessa ställdes mot tegelväggarna och gav dessa stadga samtidigt som de möjliggjorde en konstfull utsmyckning) från Sargon II:s palats, en skulpterad skildring av ett offer, och annat skoj. Speciellt bör dock nämnas resterna av perserkungen Darius palats (ni vet, han i Historia). När jag får råd skall jag definitivt ha ett hus där taket bärs upp av pelare med stora tjurhuvuden överst.
I övriga delar av Louvren fanns det också en hel del trevligheter:
- Mona Lisa: fin, men man kommer inte nära nog för att riktigt uppskatta den. Det är bisarrt att denna enda tavla skall få så mycket extra skydd när de flesta andra tavlor, varav många lika oersättliga, bara hänger där på väggarna.
- Venus de Milo (eller snarare Afrodite från Milos), också skön, trots att hon är armlös.
- Nike från Saomthrake. Ännu mer skadad, och stående på ett skepp man aldrig tänker på.
Ja, och så annat trevligt som en byst av den store Condé, Canovas Amor och Psyche, en fresk (!) av Boticelli där Venus följd av de tre gracerna går att möta en ungmö som skall gifta sig, ett utkast av Tintoretto till Paradiset, Delaroches Prinsarna i Towern, Delacroix Friheten på barrikaderna, diverse saker av David, m.m. etc. o.s.v. En liten undangömd avdelning fös skandinavisk (d.v.s. norsk och dansk) konst fanns det också, placerad så långt bort från allt annat som möjligt (jag skojar inte), och utan något att ta sig dit för. Hade jag inte haft ett möte på kvällen hade jag kunnat gå omkring där ännu längre (jag missade en hel del av måleriet och alla bruksföremål). Det mötet hör dock till själva konferensen, och kommer avhandlas senare. Så långt var jag i alla fall nöjd.
Read Full Post »
Det har blivit dags att avrunda berättandet om norgeresan; kvar återstår en liten betraktelse utanför Nidarosdomen, men den är tämligen frikopplad från de mesta upplevelserna. Först skall dock meddelas en del upplysningar om Trondheim: förutom att vara säte för ärkestiftet är det också en utpräglad universitetsstad med Norges näst största universitet; beslut fattades redan 1900 om dess inrättande, och byggandet satte igång 1905, men eftersom Kung Håkon inte gärna kunde besöka Trondheim innan det var dags för kröning kunde han inte lägga första stenen förrän 1906, varför denna sitter ett par meter upp från marken.
