Ah, Nya testamentet: inte bara blir teologin något mer tolerabel, läsbarheten ökar starkt (detta uttalande lär jag få äta upp). Matteusevangeliet innehåller en hel del roligheter, men jämfört med den gamla översättningen har onekligen saltet förlorat en del av sin sälta: de fåvitska jungfrurna är numera oförståndiga och ljus sätts inte under en skäppa utan ett sädesmått.
Teologiskt kan noteras både att Jesus ger makt såväl åt Petrus (vilket alltså vad den katolska kyrkan tolkat som deras rättighet att omforma läran) som sina andra lärjungar, liksom att han uttryckligen säger att han inte kommit för att ändra bestämmelserna; vill man kan man alltså se katoliker som mer bokstavstrogna än kristna. Dessutom finns en hel del om att skilsmässa inte skall tillåtas, och absolut inte omgifte efteråt.
Nyöversättningen har i alla fall inte helt dödat läsbarheten, även om Karl XII:s bibel verkar klart mustigare.
