Feeds:
Posts
Comments

Posts Tagged ‘Bill Watterson’

Jag tror inte Bill Wattersons Kalle och Hobbe egentligen behöver introduceras. Det behöver knappast heller förklaras hur han är en av få serieskapare som haft vett att sluta innan han helt mjölkat ur sitt koncept, och att det därför är fullt rimligt att ha en komplett samling i sin bokhylla.

Apart förlag har gjort ett styvt arbete med att verkligen se till att detta är en samling man kan vara nöjd med: stora sidor på bra papper, inbundna, med läsband och hela baletten. Något otympliga att göra en kopp choklad fylld med marshmallows och bädda ner sig i sängen med, men det är priset man får betala. Omöversatta, nytextade, helt fantastiskt produktionsjobb.

Översättningen är också skickligt utförd: det är enbart en handfull gånger man verkligen känner att det inte riktigt gått att överföra något från engelskan, likaså ett par gånger då det varit ett visuellt skämt där man förstår att det behövts ingrepp för att få en stor text i snö att bli på svenska, vilket knappast är lika lyckat som i original. Med tanke på att det handlar om över 1400 sidor, och därmed väl över 3000 strippar totalt blir det dock även där ett gott betyg.

Att återknyta bekantskapen med den fantasifulle, bråkige, stökige, oansvarige men ändå charmige (på avstånd) Kalle och hans tygtiger är därför rätt igenom ett nöje som inte kan annat än rekommenderas.

Read Full Post »

I väntan på att hela samlingen med samtliga Kalle och Hobbe-strippar skall nyöversättas, korrläsas, textas och granskas skickades till de som förskotterat ett exemplar den mindre boken Kalle och Hobbe: söndagar 1985-1995. Ursprungligen var detta en introduktion till en utställning som 2001 hölls med original till de söndagsserier (strippar som får ta tre gånger så mycket utrymme som till söckens) som Bill Watterson själv utvalt och introducerat. Samlingen innehåller således en något andäktig introduktion av kurator Lucy Shelton Caswell, en längre text av Watterson som meddelar hur han i efterhand såg på den serie han skapat, i synnerhet då söndagsserierna, samt ett trettiotal av nämnda serier, i tuschad och färglagd form, med originaltext respektive i översättning.

Detta är således inte en bok för den som främst vill läsa en massa om en pojke och hans tiger, utan snarare för den som vill veta mer om serien om nämnda pojke och tiger. Dels gör formatet att man tydligt ser Wattersons utveckling som tecknare, dels innehåller de olika kommentarerna och inledningen en mer teoretisk syn på densamma – som inte bara kan tillskrivas större teknisk förmåga, utan även att han till slut nådde en status där han fick tillåtelse att inte längre använda de annars påbjudna formatet där redaktörer kunde såväl utesluta de översta två rutorna som bryta om innehållet.

Sen är ju förstås serierna fortsatt roliga: även om en del är valda för att illustrera en viss utveckling, så är andra helt enkelt favoriter, där berättandet fungerat ovanligt väl. Jag hade nog inte sökt upp den här om jag inte ändå skulle fått den, men som aptitretare i väntan på den stora samlingen fungerar den utmärkt.

Read Full Post »

Paret som introduceras i serierna som utgör Calvin and Hobbes behöver förhoppningsvis inte närmare presenteras; historierna om den unge delinkventen och hans tiger är moderna serie-klassiker. Redan i dessa första dryga 300 strippar finns mycket på plats: den halsbrytande humorn, det stundom filosofiska anslaget, barndomens oskuld och förmåga att alltid göra det de vuxna inte vill.

Även persongalleriet är i stort sett färdigt: förutom Kalle och Hobbe och de plågade föräldrarna så granntjejen Susie, fröken Wormwood, mobbaren Moe och barnvakten Rosalynn, liksom stilen: en viss utveckling syns i början, men inte så mycket att man reagerar. Fint att se hur ett fåtal teman kunnat varieras så länge.

Read Full Post »