Feeds:
Posts
Comments

Posts Tagged ‘biologi’

Vad får man om man korsar Katerina Janouch med Arne Weise? Och då menar jag inte Arne Weise-som-satt-och-tände-ljus-på-julafton, utan Arne Weise-som-berättar-om-lejon-i-Serengeti. Troligen är svaret något i stil med Dr. Tatiana, Olivia Judsons alter ego som lugnar diverse varelser med sexproblem i Dr Tatianas råd om sex och samlevnad för hela skapelsen. Ty där Janouch har det tämligen väl förspänt och för det mesta får svara på lugnande på frågor om partners har det skönt eller inte och liknande måste Dr Tatiana brottas med de mest olika problem, från den orangestjärtade honungsgöken som misstänker att flickorna endast har sex med honom för att komma åt bikakorna i hans revir, över elefanten som oroar sig över sin gröna penis till den australiska giftspindeln vars flickvän vägrar äta upp honom. Hur intressant denna fiktion än är så ligger dock fokus snarare på hur evolutionen lett till dessa förbluffande resultat, och frågorna blir bara lämpliga avstampspunkter för att ta sig från fråga till fråga, ett knep som fungerar förbluffande väl, men som tyvärr överges i det sista kapitlet där det istället för frågespalt i veckotidning blir debattprogram, varvid det hela bryter samman. Fiktionen är helt enkelt för tunn, och klarar inte att tjäna som annat än som början för en diskussion.

Förutom att man får sig en hel del kunskaper om sex, som får en att ifrågasätta hur smart det egentligen är att stämpla något som onaturligt när naturen ordnat det hela på så mångahanda sätt, får man sig som sagt en lektion i evolutionsbiologi. Många – men inte riktigt alla – av dessa i våra ögon udda beteenden låter sig nämligen övertygande förklaras med utifrån evolutionsteorin. Vissa försanthållna uppfattningar avfärdas också, som att det bara är hanar som tjänar på otrohet (möjligen sant hos vissa arter, men inte alla), eller att monogami är väl utbrett (förefaller endast förekomma hos en handfull arter). På det hela taget är boken en mer lustfylld – ursäkta ordvitsen – forstättning och fördjupning av skolbiologin: den som vill läsa om olika bisarra djur får sitt lystmäte, och den som är mer intresserad av teoribildning lär knappast gå besviken heller.

Read Full Post »

I Finland tar man det här med språk lite mer allvarligt än i Sverige. Detta beror naturligtvis på att man är ett land med två språk, och att dessas inbördes förhållande växlat genom tiderna: när Finland som nyblivet storförstendöme under tsar Alexander I var tvunget att bygga upp en egen statsmakt, byggde man vidare på den redan existerande, relativt effektiva svenskspråkiga grunden. Efter några år började en rörelse för finskan ta form, och 1872 fanns det två partier baserade enbart på de två språken. Det fanns som vanligt nationalistiska övertoner i språkfrågan; de som förspråkade förfinskning hade delvis som motiv att fjärma sig från Sverige, och debatten var tidvis hätsk. Frågan dämpades dock alldeles före andra världskriget, och har efteråt inte varit en lika stor skiljelinje, även om Svenska folkpartiet är baserat på språkfrågor.

Med detta i bagaget är det alltså inte konstigt om språkfrågan tas på stort allvar, eller att man i Hufvudstadsbladet kan läsa en mycket intressant intervju med en språkforskare, där vad som utmålas som en darwinistisk bilden av språken som entiteter som utvecklats oberoende av varandra ifrågasätts. Gott så, men problemet är inte darwinskt utan linnéanskt, eller kanske aristoteliskt. Liksom språkgränser i artikeln utmålas som svårsatta när man studerar språk i Afrika (detta är dock att gå äver ån efter vatten; de nordiska språken är snarare dialekter) så är även biologins artgränser ganska flytande; ja, Darwin skrev själv om begreppet

I look at the term species as one arbitrarily given for the sake of convenience to a set of individuals closely resembling each other … it does not essentially differ from the term variety, which is given to less distinct and more fluxtuating forms. The term variety, again in comparison with mere individual difference, is also applied arbitrarily, and for mere convenience sake.

Den nidbild av biologin som utmålas är således inte sann; som vanligt är det en grov missuppfattning av Darwins idéer. Detta gör nu inte artikeln mindre intressant att läsa; man får i sig en del matnyttigt om xhosa- och bantuspråk, problem med stavningskontroller, och språksituationen i Sydafrika.

Read Full Post »