Det är bara att hoppas att man i forna tider inte tog alltför hårt på vad som stod i Bondepraktikan: på de i Klassikerförlagets Niloés utgåvas 160 sidorna är det ungefär 4 som har något vettigt att säga, i övrigt är det mest väderkorrespondenser mellan olika dagar (dock inte något om att förutse julaftonsvädret), astrologi samt åderlåtning, med några stycken poesi om mannens åldrar inslängda som avrundning.
Det mesta är dessutom skrivet på knagglig vers, och 1875 års svenska (min bok är av någon anledning baserad på detta års utgåva).
De stycken man möjligen skulle kunna ha glädje av är sådana som spår väder utifrån naturfenomen:
När hundens buk mycket knurrar
Äter mycket gräs, grinar och murrar,
Då vill det gärna så tillgå
Att wi snart derefter ett regn få.
Vilket ju inte är så nytt, eller ens roligt.
Annars är det mest intressanta att man ännu inte 1875 gått över till den gregorianska kalendern, vilket gör att zodiaken är något förskjuten i förhållande till hur vi normalt ser den. Frågan är om detta egentligen påverkar trovärdigheten i påståendena.
Nej, Bondepraktikan är varken speciellt användbar eller ens speciellt läsbar.
