Av undertiteln på David Cordinglys Cochrane: the Real Master and Commander skulle man kunna tro att den skulle lägga en hel del av sin energi på att jämföra den historiske sjökaptenen med hans litterära efterföljare (som de skildrats av bland annat Marryat, Forester och O’Brian). Icke så.
Nog för att hans liv till stor del är lämpat för en roman (sjöstrider! gryningsräder! anfall mot tredubbla övermakten! radikal parlamentariker! rättegång som slutar i oförtjänt vanära! tjänst i nyfrigjorda sydamerikanska staters flottor! upprättelse!), men om man vill jämföra Aubrey eller Hornblower med mannen som på olika sätt stått förebild så får man göra det själv.
Det är nog bra. Som sagt står sig materialet bra på egen hand, även om Cochranes berömmelser idag främst är som förebild, inte för de i sig häpnandsväckande dåd han genomförde. Cordingly är dock fascinerad av honom själv, och även om hans mindre tilldragande sidor – stolthet, paranoia, starkt sug efter pengar och en brist på diplomati – kommer i dagen så är det ändå på hans sida sympatin för det mesta befinner sig, i synnerhet vad gäller rättegången om börsbedrägeriet som avslutade Cochranes karriär.
Men för den som vill läsa biografier om modiga män, i synnerhet sjöfarande sådana, så finns inte mycket här för att avskräcka. Cochranes politiska sympatier gör honom till och med mer sympatisk än många andra subjekt man kan tänka sig.
