Det kan vara jag, men jag upplever nog att titeln på Sanna Lindbergs Den nya ölkulturen är lite efter sin tid. Förvisso är väl fortfarande öltrenden stark och kanske till och med växande, men sådär värst ny är den väl inte? Den var i alla fall stark nog för att vara klart skönjbar redan för en tjugo år sedan …
Men även om trenden kanske inte är ny, så är den i alla fall ett tvärt avsteg mot det århundrade som föregick den, präglat av bryggeridöd och likriktning, som verkade konvergera mot att enbart ljus lager av ett enda märke skulle bli kvar. Likaså finns det naturligtvis de som fortfarande lever kvar i en värld där man huvudsakligen dricker ljus och minimalt humlad lager, liksom det väl finns en poäng i att mindre vana öldrickare får begreppen klara för sig.
Lindberg gör olika korta nedslag i svensk ölkultur: en kort historik, intervjuer med olika bryggare, översyn över olika vanliga öltyper, en förklaring av hur öl bryggs, tips för att para öl men mat. Det är brett, men sällan särskilt djupt, ordentligt formgivet och vackert illustrerat; en bok designad för att inte skrämma bort någon. Syftet är väl rätt klart att vara en första bok om öl, för den som vet lite eller inget, eller kanske bara om delar. Den främsta målgruppen är nog dock egentligen de som redan kommit en viss bit på vägen: de som ännu inte anträtt den kommer inte vara intresserade, medan de som redan har ett solitt intresse kommer nog främst intressera sig för intervjuerna och annars finna den lite väl lättviktig.
