Jag har fortfarande inte riktigt hittat rätt ingång till Giant days. Volym två är, precis som den första delen, en nästan-realistisk skildring av studentlivet, ungefär som det kan te sig med par års avstånd, när vissa detaljer slipats bort och andra börjat mytologiseras.
I del två finns i alla fall en form av tema: kärlek. Susan har lyckats få ihop det med McGrath, Daisy undrar vad hon egentligen attraheras av, och sedan får agera stöd åt Ed som är förtjust i Esther som inte verkar uppfatta det (och, med tanke på hur detta kan låta, så är det tydligt att det är mest hans eget fel och att han verkar inse detta), och som istället själv får ihop det med en tvålfager äldre elev som sitter tentavakt.
Det finns också bitar däremellan där Susan råkar ut för konsekvenserna av sina egna handlingar, Esther inte har pluggat inför tentan, vintern kommer och alla turas om att vara halvgalna. Roligt, men jag tvekar fortfarande om jag vågar skriva upp mig för 14 ytterligare album.
