Johan Lings Hällristningarnas värld kan enkelt delas upp i två hälfter: i den första ges i korta kapitel försök till svar på olika frågor som hällristningarna väcker, som »vem?«, »var?«, »varför?« och »vad?«. I den andra börjar författaren i Uppland och färdas sedan längs (den bronsålderstida) kusten till Bohuslän där de allra mest kända och täta bestånden finns, endast avbrutet för en avstickare uppför Göta Älv.
Det finns naturligtvis ett par aber: ett som inte är så tydligt är att boken främst tar sig an de sydliga hällristningarna, de som tillkom under bronsåldern och domineras av båtar, inte de nordliga, som möjligen är äldre och domineras av jaktdjur, även om den faktiskt nämns. Eftersom de verkar utgöra bara delvis överlappande fält är detta måhända begripligt, men kanske för vissa läsare snopet.
Ett andra aber är svårare att riktigt förmedla, men det gäller språket. Det finns formellt inte mycket att klaga på i prosan, men den känns lite platt och odrivet, som skriven av en som inte riktigt är bekväm med orden, eller kanske som om texten ursprungligen varit mer akademisk men sedan tvättats ut och förbleknat.
Det som framför allt är klart är dock att detta är en bok som verkligen vill förmedla kunskap och förundran inför dessa monument i sten tillkomna över en period om dryga tvåtusen år, som försöker vara utförlig, samt tydlig och försiktig i sina spekulationer, som är rikt illustrerad och till och med har QR-koder som länkar till Svenskt hällristningsforsknings arkiv för den som vill ha ännu mer. Är man intresserad av ämnet, och bor längs de södra kusterna, så är sannolikheten hög att man skall kunna inspireras att hitta någonting att besöka i sin närhet.
