Jag känner ett nästan tvingande behov att försvara mig så fort jag läst en bok om andra världskriget. Det är något utöver klichén att ämnet tilltalar män med lite för stort intresse för organiserat våld. Möjligen är det att det lånar sig till moralisk förenkling: Tyskland leddes onekligen av galna massmördare medan i alla fall Storbritannien och USA hade något större resning. En ytterligare komponent i en sådan förklaring kommer från de båda atomprogrammen: de allierade lyckades få fram en atombomb, tyskarna hade vid krigsslutet en enkel prototyp till en reaktor, inte i närheten av kriticitet, och det är svårt att inte se att en bidragande orsak i att antisemitism och den »tyska fysiken« som Stark och Lenard förfäktade drev inte bara judar utan även andra kvalificerade vetenskapsmän från Tyskland.
Mer kontroversiell är frågan om de kvarvarande fysikerna. Främst bland dessa var onekligen Werner Heisenberg, den kanske främste fysikern i sin generation. Han hade valt att bli kvar i ett Tyskland som aktivt motarbetat hans karriär då hans arbeten sågs som »judiska«, något som i sig sågs som direkt suspekt, även om också andra kollegor vars moral i efterhand inte ifrågasatts gjorde detsamma (främst Max von Laue men även Otto Hahn). Att atomklyvning faktiskt var möjligt upptäcktes bara månader innan kriget bröt ut, och på båda sidor fick fysiker brottas med frågan om detta möjligen kunde utnyttjas för en bomb.
De allierade fysikernas svar var tydligt, och entusiastiskt: »ja, och vi måste bygga den innan tyskarna kan göra det«. De drev till en början regeringar och militär framför sig, innan projektet fick egen rörelsemassa. Tyskarna gjorde det inte. Det fanns förvisso några som försökte får uppmärksamhet, men i alla fall Heisenberg framhöll istället svårigheter, arbetets långa tidshorisont och osäkerhet. Frågan om varför, och om sättet som projektet leddes till att bli grundforskning om kärnreaktorer berodde på ärliga avväganden eller moralisk resning är frågan för Thomas Powers Heisenberg’s war: the secret history of the German bomb.
Frågan är kitslig. Den hänger till viss del på det besök Heisenberg avlade i Köpenhamn 1941 hos Niels Bohr, och vad som då sades, ett besök båda lagt fram helt olika skildringar av. Bohr tycks ha tolkat det som ett försök att snoka eller möjligen hindra de allierades bombprojekt för att tyskarna skulle stå ensamma med en bomb, Heisenberg verkar snarare ha framhållit det som ett sätt att undvika en atomkapplöpning hos båda sidor och försäkra Väst om att detta inte var något att frukta. Att han var oskicklig, direkt odiplomatisk verkar dock tydligt, liksom att ingen efter kriget verkar ha velat rota i gamla sår.
Powers landar ändå i slutsatsen att Heisenberg förmodligen hade insett ungefär hur en bomb kunde byggas och vad som krävdes, likaså att detta förmodligen hade legat inom vad Tyskland hade kunnat förmå, men aktivt valde att styra projektet in på säkrare spår, och sedan valde att hålla tyst för att inte framstå som en förrädare: den som i praktiekn satt stopp för det Wunderwaffen som faktiskt hade kunnat vända kriget och undvika det tyska nederlaget.
Hade boken stannat där hade jag nog varit mer än nöjd. Powers är dock väldigt expansiv, och stora delar av boken handlar inte främst om detta moraliska dilemma, utan även om ett helt annat: de amerikanska bombyggarnas oro för en tysk bomb, och allt de var beredda att göra för att stoppa ett sådant. De diskuterade att kidnappa (i praktiken mörda) Heisenberg, de spionerade och intrigerade, de såg till att skicka in agenter i de erövrade arméernas knappt svalnade hjulspår. Det är inte någon tråkig historia det heller, och visar klart på hur krigets dimmor lätt får en att se spöken, men det lägger på ett antal hundra sidor på en bok som kanske inte egentligen behöver den. Att den för dessa delar delvis bygger på intervjuer med personer som då var mer än sjuttio och ofta även åttio år (den utkom 1993) gör dock att man lätt ursäktar det; idag har alla spår stelnat till papper, inspelningar och andra lämningar.
Heisenberg kommer nog aldrig bli helt rehabiliterad: för det finns för olika tolkningar och för få fasta hållpunkter. Man kan dock utan tvekan säga att oavsett hans avsikt så blev utfallet av det han gjorde under kriget långt bättre än vad andra fruktade.
