Vid besök i antikvariat häromdagen sprang jag på en bok av Ingegerd von Schéele med namnet Bertha von Suttner, Frans G. Bengtsson och jag. En sådan titel måste ju undersökas närmare. Baksidestexten: totalt intetsägande. Lite bläddring: verkar inte helt ointressant. Alltså inköp och hemsläp, för senare studier.
Dessa har nu påbörjats och avbrutits. Inga defekter har upptäckts, förutom att jag fortfarande inte riktigt vet vad poängen är. von Schéele verkar ha varit (gissar att detta är korrekt tempus) fredsaktivist, och första kapitlet är ett försök att besvara en recension av von Suttners Ned med vapnen (för den som inte vet vem hon var så var hon östterrikisk fredsarbetare, vän till Alfred Nobel och den som fick honom att instifta fredspriset. Hon var också en av de första mottagarna av det).
Så långt, allt väl. Sedan kommer dock vad som verkar vara kopierade brev till en vännina, som far iväg och handlar om lite allt möjligt. Troligen mycket charmiga att motta, men inte speciellt spännande att läsa annars.
Jag har alltså lagt ned boken, inte på grund av direkt motvilja, men för att jag inte riktigt ser någon poäng i fortsatt läsande. Möjligen skulle den bättra sig senare. Min förlust, i så fall.
