Jag tror inte de som skulle skriva omslagstexterna till Isaac Bashevis Singers Godset hade en lätt uppgift. Detta är helt klart del två efter Jacobys hus; nästan alla viktigare personer dök först upp där. Det är dessutom en väldigt lös roman. De flesta personer som skildras är besläktade med den här åldrade men inte brutne Calman Jacoby: hans svärsöner, son, före detta hustru, eller från de familjer hans döttrar gifte in sig i. Att göra tvivlaren Ezriel till huvudperson framstår som tveksamt fram till slutet, då han verkar hitta hem till den judiska tron igen, någotsånär. PÅ liknande sätt verkar Calmans förlupna hustru något försöka möta döden bättre än livet.
Det är inte heller denna gång någon överdrivet munter bok: i stort sett alla verkar vantrivas i de liv de skapar sig eller drabbas av katastrofer. Religionen kanske lindrar, i alla fall genom att den ger skulden och ångesten form som kan hanteras – och de båda äktenskap där den ena parten framställs som helgonlik verkar nog vara de enda som är rimligt harmoniska och utan otrohet.
Den här gången slutar historien någon gång precis innan det första världskriget. Spänningar som sedan skall blomma ut finns där: socialistiska upprorsmän, judar på väg till Palestina för att bygga ett nytt hem, pogromer, nationalism. Och om vägen dit verkar lång och kanske inte alltid tydlig, så är slutet tydligt: såväl de som sökte sig från den av sinnliga, som de som gjort de av intellektuella skäl söker sig till slut tillbaka till den judiska gemenskapen.
