Feeds:
Posts
Comments

Posts Tagged ‘J. K. Rowling’

Magiskt

Posted in Barnböcker, Engelskspråkigt, Fantastik, tagged , on 28 mars, 2019| Leave a Comment »

När J.K. Rowling för över tio år sedan släppte sista boken om Harry Potter hade hon också skrivit ihop den sagobok som nämns i serien: till en början fanns den endast i sju handskrivna exemplar, varav ett såldes på aktion till ett pris av ungefär 20 miljoner kr, men ett år senare släpptes The tales of Beedle the bard till allmänheten, som fortfarande hungrade efter allt som hade med Harry Potter att göra.

Så mycket är det nu inte: hundra sidor, inte speciellt tätt satta, med några inlagda bilder. Det är fem sagor totalt, var och en på dryga dussinet sidor, resten tas upp av Dumbledores kommentarer. Sagornas moral är ungefär den man kan hitta även i vanliga folksagor: var snäll och ha ett rakt förnuft så kommer det gå dig väl, tro inte att diverse magiska trix kan göra mer än att ge dig en chans, försök inte lura Döden (här är han definitivt inte någon kattälskare som talar i versaler och försöker ge sina kunder en så lätt passage som möjligt).

Det är inte många överraskningar, egentligen. Eftersom det är sagor så är magin inte riktigt som man vant sig från Harrys lektioner. De små sidohistorier som kommer via Dumbledores kommentarer är trevliga, liksom hans utläggning om dödsrelikerna, men kommer inte förändra eller fördjupa förståelsen av huvudserien. Lägg för all del en timme eller två på läsning, och köp för all del boken och stöd den välgörenhet till förmån för barn på barnhem som får del av vinsten, men sätt inte förväntan för högt.

Read Full Post »

Med fyrti år på nacken de streta i besvär

Posted in Drama, Engelskspråkigt, Fantastik, tagged , , , on 9 november, 2016| Leave a Comment »

Jag vet inte om det var så hemskt intelligent att läsa Harry Potter and the cursed child (som förutom J.K. Rowling har John Tiffany och Jack Thorne som författare): berättelser om hur det gick tjugo år senare tycks vara som upplagda för att man skall bli besviken, och när Harry och Hermione dessutom är ministrar så kan de väl inte vara annat än tråkigt respektabla. Lägg till det att berättelsen i mycket handlar om tidsresor, och, tja, allt som krävs för att det skall bli pannkaka finns där.

Tack och lov då att Harry inte är den egentlige hjälten, utan hans och Ginnys son Severus – en ung man som inte har en särskilt god relation till sin far, och känner sig som ett onaturligt misslyckande: han har sorterats in i Slytherin, är bäste vän med Dracos son Scorpius, och har inte det minsta talang för Quiddich. En dag hör han dock en konversation mellan sin far och Amos Diggory, och bestämmer sig för att stjäla en nyligen konfiskerad tidsvändare och tillsammans med Scorpius försöka rädda livet på Cedric – med förutsebart katastrofala konsekvenser.

Nåväl, om nu de forna pojkarne nu blivit män i staten så har de inte helt förlorat sin själ. När dessutom den lika orolige, och numer något mer klarsynte, Draco dessutom ansluter så visar det sig inte vara den något förutsägbara historien som är det viktiga, utan det fortgående temat av försoning och att växa som människa. Även om tidsresor och annat gör att historien ändras så är i alla fall budskapet troget.

Read Full Post »

Ut i kylan

Posted in Barnböcker, Engelskspråkigt, Fantastik, tagged , on 10 maj, 2011| Leave a Comment »

Anledningen till förra bokens förtjusning i det normala skolårets gång står glasklar i och med Harry Potter and the Deathly Hallows:  detta år kommer Hogwartsexpressen inte föra Harry, Ron och Hermione mot Hogwarts, av två närliggande anledningar: dels har Voldemorts anhängare lyckats ta över trollkarlsministeriet, dels har de tre fått ett uppdrag: att avlägsna alla de magiska skydd Voldemort upprättat mot döden.

Naturligtvis blir det massor av dödsätare att hålla undan för, en ständig undran vad tusan Dumbledore menade med de få ledtrådar han lämnade efter sig, och en ständig rädsla: med Dumbledore ur vägen finns egentligen inget som Voldemort tror sig behöva frukta, och omvärlden är mer hotad än tidigare – nu är dödsfall inte längre enbart något för böckernas sista kapitel –, samtidigt som det finns små öar av motstånd. Värst av allt är dock tröstlösheten, skildrad på ett sätt så det inte är utan att man undrar om man inte hamnat i Sagan om Ringen istället – det enda som egentligen saknas är en liten Gollum (och nej, husalver räknas inte).

Här är det dock inte direkt förbarmande som till slut triumferar, utan, som Dumbledore ofta påpekat, kärlek: inte bara Harrys som inte bara skyddar honom utan även skaffar honom vänner på oväntade ställen, utan även kärlek hos dödsätare, vilket gång på gång fördärvar Voldemorts planer.Det är möjligt att budskapet är lite väl övertydligt och kanske en smula naivt, men man känner sig ändå fullt nöjd med sättet Harrys långa, svåra skoltid till slut når sitt slut.

Read Full Post »

Lugnet före stormen

Posted in Barnböcker, Engelskspråkigt, Fantastik, tagged , on 3 maj, 2011| Leave a Comment »

I Harry Potter and the Half-Blood Prince tycks J. K. Rowling ha bestämt sig för att återvända till de tidigaste böckerna i möjligaste mån: inga tyranniska häxor från trollkarlsministerier, inga trollkarlstävlingar, inga konstiga monster på skolan, bara Draco och Snape som beter sig skumt och en massa lektioner och Quidditch och andra personer som beter sig småmystiskt och problem med att Ron och Hermione inte talar med varandra. Och så då Lord Voldemort och hans dödsätare, som nu kommit ut från gömställena och ställer till med problem, och Dumbledore, som bestämt sig för att Harry skall få veta så mycket som möjligt om Voldemort.

Man behöver inte gissa så hemskt mycket för att förstå varför: detta är näst sista boken, och därför ett lämpligt ställe att påminna alla om hur tillvaron skulle te sig om Harry vore en normal trollkarl, och ingen Voldemort funnes. Nästa bok kommer inte ge mycket tillfälle till sådant, speciellt inte med tanke på bokens slut: förlustkolumnen växer sig bara större och större, även om kanske också vad som vunnits också blir alltmer.

Nåväl, återvändandet till ett skolår av mer normalt format är alldeles utmärkt; det är trots allt det här formatet som drog in den trogne läsaren, och ingen lär klaga det minsta över att få mer av detsamma. Samtidigt har personerna åldrats, Rons och Hermiones konflikt djupare än bara »din katt vill äta upp min råtta«, och än svårare att försöka stilla, speciellt som Harry har egna intressen på annat håll som inte alltid låter sig läggas bort.

Alltså: aningen nostalgiskt, men alltigenom kompetent och självkatalyserande vad gäller lässuget. Återstår bara den stora finalen…

Read Full Post »

Ut i kylan

Posted in Barnböcker, Engelskspråkigt, Fantastik, tagged , on 26 april, 2011| Leave a Comment »

Harry Potter and the Order of the Phoenix är stundom en svår bok att läsa: Harry är nu en temperamentsfull tonåring som blir arg på sina vänner, gör saker han borde ha förstånd att avstå ifrån, och antar i allmänhet en attityd av tragiskt missförstådd. Lägg därtill att tillvaron förpestas av ett trollkarlsministerium som vägrar acceptera Lord Voldemorts återkomst och som beslutat sig ta kontroll över Howarts genom den fasansfulla Dolores Umbridge, och det är inte konstigt att det är tung läsning, hur motiverat det än må vara.

Dolores Umbridge är annars en av Rowlings mer fascinerande skapelser: servil och självrättfärdig, och man är n’ästan beredd att kalla henne fanatiker, förutom att hon tycks inte ha några som helst principer förutom en slags dum tro på trollkarlsministeriet och sin egen förträfflighet (varav följer att alla som säger emot måste… instrueras); en själlös övertygelse parad med byråkratisk stelbenhet och total brist på förståelse för andra. På sitt sätt är hon än mer skrämmande än Voldemort: han är bara ännu en inkarnation av det stora mörkret, väsentligen identisk med Sauron eller riddar Kato, en fruktansvärd motståndare men också uppenbart en figur ur en bok; Umbridge är istället ett bigott medlöparkräk, en karikatyr men i grunden inte omöjlig att stöta på.

Förutom Umbridges växande, alltmer föraktliga makt har Harry även andra problem: Lord Voldemorts tankar läcker över i hans, vilket gör honom än mer irritabel men även ger honom chans att få se dennes planer. Ofullständig kunskap är dock farlig, och dessa glimtar kommer ge honom tillfälle till bitter ånger.

Intressant är också att se Neville Longbottom ta alltmer plats; från en liten klumpig figur i utkanten av berättelsen blir han allt viktigare, och man blir allt mer fäst vid honom när man ser hur han växer och överraskar sin omgivning.

Om förra boken slutade på ett sätt som visade att döden inte skulle kunna undvikas så blir det här uppenbart att den inte kommer lämna någon säker: Voldemorts anhängare är inga stormtrupper som bara är till för hjältarna att plöja igenom, utan är faktiskt nästan precis så farliga som aviserat (även om de har fantastiskt svårt att motstå en grupp femteårselever). I nästa bok kommer det dock bli om möjligt än värre.

Read Full Post »

Trollkarlsfnoskighetr

Posted in Barnböcker, Engelskspråkigt, Fantastik, tagged , on 19 april, 2011| Leave a Comment »

Jag tror att det lugnt kan sägas att historien i Harry Potter and the Goblet of Fire är den i särklass fånigaste i hela serien; hålen är stora nog att släpa en Ungersk Taggsvansdrake genom, sidledes. Att Voldemort lyckats hålla trollkarlsvärlden i skräck är minst sagt konstigt, ty hans kompetens vad gäller planering ligger på en nivå som är så skrattretande fånig att man undrar hur han ens nått vuxen ålder.

Nåväl; detaljer bör väl undvikas för de som ännu inte läst serien, så några ord om allt övrigt: detta är alltså den första långboken, och dessutom den första där det tillfälligt bekämpade mörkret börjar återvända på allvar: nu är verkligen leken över, och säkerhetsbälten saknas. Samtidigt ligger fokus fortfarande på här och nu: det är inte Voldemort som är det stora problemet, utan hur Harry skall klara sig igenom den trollkarlsturnering han på något sätt blivit anmäld till (fler konstigheter här: var finns hindren för att anmäla andra egentligen?). För att göra saker värre råkar Harry återigen ut för övriga studenters motvilja, inklusive Rons, och får således återigen gå omkring och känna sig missförstådd.

Det är ändå, naturligtvis, en bra och spännande bok, som dessutom introducerar flera saker som senare skall bli relevant (men veritasserumet hade gärna fått utebli; det leder till lite för många frågor om hur tusan trollkarlarna tänker). Dock har kanske en aning av magin bleknat: även om det är en bra bok så suger den inte riktigt tag i en på samma sätt som tidigare. I stort sett bra, alltså, men lite för tillkrånglat för att vara alltigenom tillfredsställande.

Read Full Post »

Blind rättvisa

Posted in Barnböcker, Engelskspråkigt, Fantastik, tagged , on 13 april, 2011| Leave a Comment »

Tredje boken, och nu börjar mörkret verkligen krypa in i Harry Potters liv. Inte nog med att skolan fylls av läskiga dementorer i Harry Potter and the Prisoner of Azkaban, men nu börjar upptrappningen inför Voldemorts återvändande på allvar, och även om slutet är mestadels lyckligt finns det ändå ordentligt med bitterhet.

Samtidigt är det tydligt att Rowling lägger in mer och mer budskap i böckerna: förra gången var det rasism, nu är det den blinda rättvisan, i form av de obevekliga dementorerna, kampen för hippogriffen Buckbeaks liv och naturligtivs, titelns förrymde fånge. Samtidigt förstärks intrycket av att trollkarlsvärlden är lite märklig: man har tillgång till magi som kan göra det mesta, men använder den inte för att utröna sanningen, och anser det otänkbart att någon kan vara på två ställen samtidigt.

På lite avstånd är en del saker också rätt störande: detta eviga quidditch-spelande  och rivaliteten med Malfoy är rätt barnslig (vilket till viss del är tillåtet trettonåringar, men ändå skulle kunna beskrivas med lite mer dämpade termer).  Å andra sidan är det inte svårt att vid en omläsning sympatisera med andra personer, som stackars professor Lupin, eller notera med hur självklart enkelt Rowling planterar ledtrådar och döljer dem som gällde det något helt annat. Som detektivromaner torde böckerna vara helt oslagbara, eftersom man inte bara måste leta efter brottslingar, vilka dessutom kan ha funnits där sedan serien började, utan även efter brottet. Men för att gnälla lite mer: trollkarlar kan tydligen inte lägga scheman: det är en sak att Hermione har problem för att hon vill läsa allt, men ingen tycks finna det märkligt att man kan ha obligatoriska och valfria kurser (och examensskrivningar) samtidigt. Samtidigt är det märkligt att bara de lärare som undervisar Harry någonsin tycks göra någonting även utanför klassrummet.

Harry Potter and the Prisoner of Azkaban är den sista av de tre kortare inledningsböckerna, och kanske den bästa av de allihop: fortfarande massor av förundran inför trollkarlsvärlden, lite mer utfyllnad om vardagen, och så en aningen mörkare grundton än de båda tidigare (här dör ingen på scen, men döden är ändå närvarande). Perfekt.

Read Full Post »

Ner i kaninhålet

Posted in Barnböcker, Engelskspråkigt, Fantastik, tagged , on 5 april, 2011| Leave a Comment »

Med Harry Potter and the Chamber of Secrets börjar J.K. Rowling på allvar etablera de mönster som hon sedan skall bryta mot i de sista delarna av series: somrarna med Dursleys, trubbel mot slutet av dem, mysteriet som skall lösas med en uppenbar misstänkt som naturligtvis är någotsånär oskyldig, Harrys förmåga att bli utstött från övriga elever. Samtidigt finns där fröna till saker som skall bli viktiga eller viktigare senare, och saker som en gång verkade uppe i luften visar sig vara välplanterade från början.

Världen utvidgas också: vi får möta Weasleys, en första inblick i magiministeriet, se trollkarlsrasismen och förtrycket av husalver och annat som Rowling vill protestera mot (däremot inte som i första boken så mycket att barn spelar dataspel istället för att läsa). Ja, och så Gilderoy Lockhart, denne fantastiskt pompöst självupptaget inkompetente lärare. Och allt med internatskolemiljön, mysteriet med attackerna på elever och annat mystiskt som pågår.

Det är också faktiskt den sista boken där det fortfarande finns fog att säga slutet gott, allting gott: mycket möda läggs på att attackerna inte skall leda till några dödsfall, och när allt är slut finns det egentligen ingen anledning för Harry att klaga på något. Det skall dock snart ändras. Men än så länge kan Harry se fram emot somrar med enbart Dursleys att bekymra sig för.

Read Full Post »

Upprättelse

Posted in Barnböcker, Engelskspråkigt, Fantastik, tagged , on 29 mars, 2011| Leave a Comment »

Det känns som en rätt överflödig uppgift att skriva en sammanfattning av Harry Potter and the Philosopher’s Stone; den som inte redan vet vad det handlar om har antingen levt under en sten eller medvetet sållat bort all information om hur unge herr Potter börjar i trollkarlsskola och där hittar såväl vänner som lömska fiender, så låt mig därför bara kasta ner några kortare observationer.

Först skall väll sägas att jag nästan glömt hur fantastiskt intagande boken är; det är fortfarande efter ett flertal läsningar svårt att slita sig från den, med den säregna blandningen av föräldralös hemskuppväxt (tack och lov långt från någon sorts verklighetsskildring), resa in i en ny värld där ens rätta värde uppenbaras, detektivroman, ungdomsäventyr och internatskolenärvaro, allt av klassiskt engelskt snitt (hela trollkarlsvärlden verkar ju byggd för att vara mer engelskt än England självt), liksom de ordlekar som gör även utfyllnadsdetaljer älskvärda i sig själva. En del av historien satt också en aning löst, mestadels för att den trots att den är rätt koncentrerad – inte mycket pågår som inte har någon påverkan på slutresultatet – också ibland ger ett intryck av att vissa saker bara händer utan förvarning. Lite kan man också förvånas över hur lite Rowling gör på det här stadiet för att korrigera sina huvudpersoners uppfattning om att elakhet implicerar ondska, men det kommer å andra sidan att ändras på med råge.

Man hade kanske önskat att det fanns lite mer fyllning som inte så tydligt var där för att plantera senare saker, men låt gå:  magin finns fortfarande där, och mitt beslut att läsa om hela serien verkar fortfarande välgrundat.

 

Read Full Post »