Så efter lite mer än en vecka i Japan, vad har jag fått med mig? En hel del, förutom en resväska fylld med tvätt och souvenirer som jag troligen betalat tio gånger mer för än vad de är värda. För det första en skön känsla av att kunna skriva under på lovorden om Teknisk Fysik: jag visste tills för tre veckor sedan knappt någonting om de finare detaljerna om reaktorteknik, och ändå kändes jag inte lika bortkommen som jag kanske förtjänade. Skönt. För det andra ökade kunskaper om just reaktorteknik, både om hur det fungerar och hur kul och ibland långtråkigt det kan var; att själv få vrida på reglaget till en liten reaktor är en ganska kul känsla, att sitta och mäta på en fyrtio tvåcentimeters bitar guldtråd är lika långtråkigt som det låter. Vidare samma ökade perspektiv och kunskap man alltid får när man reser, till skillnad från när man turistar (ett nationellt prov i svenska eller engelska gick bland annat ut på att skriva en betraktelse över de två begreppen. Jag vill minnas att jag skrev något ganska cyniskt om ”resare”). Japan är på många sätt ett bra land för sådant resande, då det märkligt väl uppvisar både stora skillnader och stora likheter med Europa och USA. Närmare betraktelser kommer de närmsta dagarna. Här kommer dock ett par lösryckta fotografier:
-
- Geishor
-
- Det gyllene templet i Kyoto
-
- Pachinkohak
