Det är egentligen inte så mycket som går att säga om Karl den stores liv, skriven av hans vän och lärare, munken Einhard: det är precis vad det utger sig för att vara, en tidigmedeltida biografi över en härskare.
Det är en kort bok, så det blir inte mycket sagt, speciellt inte när så mycket utrymme ges åt att beskriva de krig som Karl var inblandad i – och om man syftar till att återupprätta det romerska riket så får man slåss en del. Det finns förvisso även en del annat, som redogörelserna för de kungar som Karl var vänligt inställd mot – vilka inte var så värst många, och i allmänhet hade minst ett kungadöme mellan sig och det frankiska. Lite personliga detaljer, som hans förkärlek för inhemsk klädesdräkt och hans syn på uppfostran och familjekärlek finns det också.
Intressant är det dock bara när Einhard skriver om annat än Karl, som när han skildrar slutet på den merovingiska dynastin – och hur långt hade inte de fallit, dessa långhåriga härskare som en gång hade gjort tillvaron osäker för det mesta vad som kunde tänkas komma i deras väg, men som nu fallit djupt och inte hade mer inkomster än vad som räckte till ett par tjänare, och som fick färdas riket runt i en oxkärra.
En annan trevlig berättelse är den om Karls farbror Karloman – inte att förväxla med Karls bror med samma namn, som han först delade makten med men som lägligt nog dog i sjukdom när de höll på att tröttna på att endast härska över halva riket. Nej, denne Karloman drog sig självmant tillbaka och gick i kloster i Rom – men fann snart att alla landsmän som passerade där ville träffa honom, så han fick dra bort än en gång för att finna friden.
Lite av intresse finns det dock vad det gäller krigen – här finns den invasion av Spanien som senare tiders skalder skulle omvandla till Rolandssången, och Einhards skildring av hur den tålmodigt vänlige Karl ständigt ger sig tid att straffa de bråkiga saxare som inte fann sig i frankiska krav på överhöghet är med sin ton av att handla om en skolmästares uppläxning av uppstudsiga elever intressant i sin totala partiskhet.
Karl den stores liv är ett vänporträtt, kortfattat och inte alltid speciellt intressant. Tillkommet under den karolingiska renässansen skall det finnas en del material lyftat från Suetonius, vilket måhända kan uppmärksammas av den med gott minne men för övriga kommer passera obemärkt. Det är dock en kort bok, och inte alltför bedårat av subjektet. Hygglig läsning för en timme eller så, men absolut inget som man måste ha i sin bokhylla.
