Jag har åter stiftat bekantskap med En skapande kritiker, en samling av Klara Johansons texter. Jag är på det hela taget ganska nöjd med vad jag skrev om den förra gången, så jag tänker inte hålla på och anmärka på texter om Goethe eller svenska romantiker, eller att det är lite synd att dessa texter av mer måttligt intresse placerats sist i samlingen, utan väljer denna gång att rikta in mig mot det feministiska materialet.
Mer exakt, en enda text i detta: »Sexualsystemet«, vilket inte som man kanske kan tro behandlar Linnés sängkammarklassificering av blommor. Denna två sidor korta text är i denna dag fortfarande relevant och nödvändig: men om man vill se det som hoppfullt att man idag förlöjligar tillverkare av skrivmateriel för att de anser att det behövs separata dammodeller, eller tragiskt att man får chansen att göra det är upp till var och en. Att döma de ångestvrål som nått hit från utlandet när det framkom att leksakskataloger – ve och fasa – hade bilder på pojkar som leker med dockor och flickor som skjuter skumgummipilsgevär verkar dock tragiken dominera (för den orolige kan dock meddelas att leksakskatalogernas förvirrande könsblandning i allmänhet inte tillåtits spridas till själva butikerna).
Men, som sagt, detta borde inte vara nödvändigt: bara en genomläsning av hur K.J. ryser av den sexualisering av materien som presenteras vid hennes besök i en pappershandel (liksom den underbara kommentar hon får när hon frågar varför manliga brevvågar har en så mycket längre skala – »Herrar vill alltid väga så tunga saker«) borde egentligen vara nog för att vaccinera en mot sådant tänkande.
