Det är på flera sätt lätt att sätta ett terminus ante quem på Kulturum Skaraborg: ett paradis. Det mest uppenbara är dess utgivare: Skaraborgs läns landsting, vilket upphörde 1999, men även bokens egentliga text och bild visar finns tydliga tecken på att den senast kan ha tillkommit vid millenieskiftet: Södra Råda gamla kyrka har ännu inte brunnit ned (2001), och tecken på Arnfeber (första boken utgiven 1998) saknas helt. Sista rimliga år är därför just 1998, vilket också råkar vara fallet.
Boken är egentligen ett komplement till guideboken Sevärdheter Skaraborg, och är därför fattig på text men fylld av bilder: texten förklarar huvudsakligen vad man kan se på de olika fotona, kompletterat av en del citat, främst ur Linnés västgötaresa. Även bilderna kan sägas ge intryck av detta det sista huvudsakligen analoga decenniet: man får känslan av att de idag skulle ha genomgått mer efterbehandling, få mer kontrast och livligare färg och att kraven kanske skulle varit något högre på komposition och motiv.
Interiörbilderna är ofta de mest intressanta: antingen för att ljuset är vad det är utan att nämnvärt påverkas av väder och sol, eller för att fotografen verkligen sett till att få skarpa dagrar och djupa skuggor.
Jag vet inte om jag lärt mig något nämnvärt, men kanske har jag blivit lite mer sugen på utflykt nästa gång jag åker hem. Och då är väl ändå målet vunnet?
