Feeds:
Posts
Comments

Posts Tagged ‘Mass Effect: Andromeda’

Jag tyckte väl inte Nexus uprising, förra romanen som knöt an till Mass Effect: Andromeda var så vidare värst: den bjöd egentligen inte på något överraskande, och var lite för mycket en lång litania över hur jobbigt det var när de första kolonialisterna kom fram: i sak möjligen korrekt, men också vad den som redan spelat de relevanta partierna väntade sig. N.K. Jemisins och Mac Walters Initiation lyckas då bättre: även om det inte är något riktigt revolutionerande man får reda på om Cora Harper och Alec Ryder, som är huvudpersoner, så är det ändå en del, och en del frågor man undrade lite över får man svar på. Eftersom det hela händer innan avresan så är det inte riktigt lika mycket desperation och misär heller.

Historien är dock onödigt rörig: Cora har precis gått med i initiativet, och får i uppdrag av Ryder att stjäla tillbaka den kod som ligger bakom AI:n SAM. Det hela hamnar snart i en röra med folk som förråder varandra och politiska förvecklingar och hemliga militära projekt, och när allt är över sitter man och undrar vad som egentligen hände. Det plockar upp temat  »kan organiska och elektroniska intelligenser samexistera?«, och även om behandlingen här kanske inte är den bästa så är det en någorlunda bra summering av diskussionen i tidigare böcker.

Att det handlar om Cora var kanske nyttigt i stort, men hjälper inte riktigt boken: hon är en ganska lågmäld karaktär, absolut inte tråkig, men inte lika spektakulär som vissa andra. Det stämmer ganska bra på boken i sin helhet också.

Read Full Post »

I 600 år har de strävat genom universum döda rymder, likt en bubbla i en glaskropp. I 600 år har de sovit, nedfrusna. I 600 år har de väntat, på att komma fram i en ny galax, där de vill få en ny start, långt från gamla fördomar och trätor. Och så, en dag, så väcks de. Men inte till den triumf, till det utforskande, expanderande, spännande äventyr de väntat, utan till katastrof. Deras rymdskepp har styrt in i något som nästintill helt förstört det, och dödat många av de sovande, inklusive de som skulle hålla i rodret.

Det är alltså ingen rolig sits kolonisatörerna hamnat i i Jason M Houghs och K.C. Alexanders Mass Effect: Andromeda: Nexus uprising, förhistoria till dataspelet. Har man spelat det vet man ungefär var allt detta skall sluta: i än mer elände. Den trio som tar över ledningen består av en ekonom som är lika beräknande som renons på psykologisk insikt, en deprimerad byråkrat och en gammal soldat som agerar först och tänker sedan. De klarar visserligen av att hålla näsan över vattnet, men är alla otillräckliga för att verkligen kunna leda en grupp oroliga, hungriga personer som väckts ur sömnen för att reparera stationen i hopp om att kunna återgå till ursprungsplanen.

Som sagt: den som fått hantera efterverkningarna av händelserna vet ungefär vad som skett. Man vet också ungefär hur de olika personerna är funtade, hur de agerar och tänker. Nexus uprising bjuder inte på några oväntade insikter, inga totala omvärderingar, inga överraskningar. Det är raka motsatsen till den upplevelse som personerna i den får.

Read Full Post »