Jag har för mig att det var semlorna som drog in mig: på något sätt dök videon där Max Miller, värd för youtubekanalen Tasting History och författare till kokboken med samma namn, gjorde semlor och provsmakade upp i mitt flöde. Som namnet på kanalen antyder var det inte vilka semlor som helst, utan Cajsa Wargs recept, och videon talade lika mycket om Adolf Fredrik som bakverken. Jag såg den, och sedan inte mer, förrän ett par år senare, och nu hör kanalen till de jag följer.
Jag har aldrig provat något av recepten (alltför ofta krävs någon ingrediens jag inte känner jag orkar leta upp, eller så är tillagningstiden bortom vad jag finner rimligt), men jag gillar att det är en dos inte alltför svårsmält historia, och maten är sällan något som skadar. Boken är liknande, även om det mer avkortade formatet gör att historierna känns mindre tillfredsställande.
Jag tror aldrig jag kommer laga till melas zomos (spartansk blodmat) eller hummus med 12 sorters kryddor, eller en biff med vitlökssås nog för 12 personer – men kanske jag gör paj på brieost, eller ost- och örtfyllda tomater, eller romerska musslor, och att läsa historierna om dem alla har varit trevligt.
