Egentligen vet jag inte om den kemi som Ulf Ellervik beskriver i Ond kemi alltid är så värst illvillig (utöver det uppenbara att vetenskaper endast undantagsvis i sig själva bär på någon moralisk laddning): visst, gift, vapen och droger är sådant man i normalfallet undviker (undantag finns: gift kan användas även mot sjukdomar, droger kan vara relativt ofarliga som koffein, vapen kan användas även för jakt), men jag ser inte riktigt hur nedbrytningen av kroppen efter döden, eller dålig kroppsodör, skall ses som ondskefulla (det senare är i och för sig debatterbart).
Det är i varje fall en massa högst intressanta saker som redogörs för, vanligen i gränslandet mellan biologi och kemi: hur diverse ämnen agerar i kroppen och stör dess normala funktioner är temat i huvuddelen av boken. Sedan finns det lite om bränder och explosioner och annat trivsamt också.
För mig, som har gymnasiekemi men inte mycket mer, var det hela fullt förståeligt; för icke-naturvetare kan det möjligen vara mer förvirrande. Som exempel på nivån kan sägas att streckformler anges för de flesta föreningar som presenteras, visserligen utan att de är direkt nödvändiga för förståelsen, men de förklaras inte heller närmare i huvudtexten. Det finns en uppslagsdel också, vilket jag förmodar är anledningen till den annars ganska slumpartade kursiveringen av ord.
Jag saknar dock ett mer sammanhållet kapitel om miljögifter; det finns några sidor om sådana, men de hade gärna fått överta utrymme från kapitlet om kroppslukter, vilket känns mer som obehaglig än ond kemi. Annars är boken bra och tycks fylla sitt syfte att lära ut en aning kemi till intresserade.
