Det finns saker som egentligen är omöjliga att parodiera, då parodin förutsätter att det går att driva den specifika uppsättning gräsligheter man vill skall drabbas av skratt till en än nivå som är ännu värre än originalet. Till dessa saker hör bland annat pekoral poesi, policydokument, manifest samt rekommendationer för starkvaror.
Det är den sista gruppen som uppenbart står i fokus för Örjan Westerlunds 52 whisky du måste dricka innan du dör, en gåva som var given med hjärta och medvetande om att ämne borde passa, så inget att vara otacksam över. Problemet är bara att prosan är så intensivt upptagen med sin egen förträfflighet att den glömmer bort att det är de rekommenderade varorna som egentligen är huvudsak, och att syftet rimligen bör vara att man efter läsning skall vilja köpa dem, inte hålla sig så långt ifrån dem man bara kan enkom för att slippa riskera framstå som någon som uppskattar bisarrerierna.
Prosan är dock inte så fullt långt driven att det absolut inte skulle gå att skoja med den, eller ens så långt att den stannar i minnet. Det är i alla fall något att glädjas över.
