Om inte annat demonstrerar Randall Munroes Tänk om … 2 vad fysikens antropiska principer innebär: om man skulle skruva på diverse parametrar för hur universum eller bara jorden fungerar, så skulle snabbt de upphöra att göra det. I alla fall på ett sätt som människor finner meningsfullt. Eller, ja, skruva och skruva: vill man fylla solsystemet med soppa upp till Jupiter så får man hitta en stor skruv. Eller om man för den delen vill ha en stång från månen till jorden, eller förånga en kubikmeter järn, eller ha en minijupiter (planeten) som granne.
Allt är nu inte totalt katastrofalt, eller ens livsfarligt: magnetresonanskamerors störningar av kompasser går att kompensera för, att försöka läsa alla böcker som getts ut är väl mest fåfängt och att stå bredvid någon som är huvudet längre (eller kortare) och se på solnedgången låter ganska trevligt. Annat kommer snabbt sluta illa, som att försöka trycka Niagarafallet genom ett sugrör, eller omvandla planeter och småplaneter till grundämnet de delar namn med (här kommer dock Vän av Ordning och påpekar att Munroe glömt Titan, och egentligen även solen, jorden och månen samt Europa).
Det är inte speciellt djupt, eller speciellt nyttigt, men det är underhållande och lättsmält och ger i alla fall en del insikter i hur fysiker tänker, och det kan vara nog så bra.
