Tilltaget är kanske inte så underligt som det kan verka, att låta en och samma bok behandla Röda rummet och bokutgivning (enkannerligen typografi), såsom Alexandra Borg och Nina Ulmaja gör i Strindbergs lilla röda, med den lika putslustiga undertiteln Boken om boken och typerna. Röda rummet är ju knappast vilken bok som helst: bara dess stora antal utgåvor från 1879 till idag gör den lämplig att använda som ledmotiv vid en exposé över boktryckarkonstens senare utveckling, men Strindberg var också en författare som hade åsikter om produkten som bokstavligt skulle sättas i bokköparnas händer. Till detta kommer den spirande modernismen, där enskilda boksidor kunde få i alla fall blekt återspegla andra trycksaker.
Nåväl: ett intressant koncept, men något svårfångat. Är detta en bok för den som vill lära mer om Strindberg, eller böcker i allmänhet? Det är i vilket fall inte främst en bok för den som söker litteraturvetenskaplig analys av Röda rummet, utan fokus ligger på utformning: sättning, val av papper, formgivning av omslag och illustrationer. Det är en introduktion till typografi, och undersökning av Strindbergs inställning till densamma. Han kommer och går i texten, och den som bara vill veta mer om honom bör nog främst vända sig annorstädes.
Det finns en del upprepningar som borde plockats bort (andra gången skillnaden mellan olika linjära typsnitt redogörs för borde ha fått vara den absolut sista). Förutsatta förkunskaper verkar variera mellan total nybörjare och någorlunda insatt. Vissa typografiska val är mer för sidans estetik än praktisk användbarhet.
Allt detta är dock snarast randanmärkningar: den viktigaste frågan är egentligen om bokens båda ämnen intresserar. I så fall kan man få sig en vacker, och intressant bok, med genomtänkt typografi och mycket självillustration, liksom ett mycket brett bildmaterial. I annat fall kan man söka vidare.
