På 100-talet e. Kr. skrev den annars i stort sett okände Longos (eller Longus, om man föredrar latinska namnformer) en liten pastoral, som min något märkliga utgåva gett namnet The Love of Daphnis and Chloe. Ramhistorian är sagans: två barns hittas diande en get respektive en tacka och adopteras av var sin familj. Med sig hade barnen fina kläder, så de har troligen satts ut av rika personer, till skillnad från de fattiga herdar som hittat dem.
Pojken Daphnis och flickan Chloe vaktar sina getter och får tillsammans, i närheten av nymfernas grotta, och blir med åren alltmer förälskade, men är nästan fånigt oskuldsfulla och håller händerna väl på täcket, trots att de också badar inför varandra och utbyter tusen kyssar. Det sker också vissa incidenter: Daphnis trillar ned i en varggrop, Chloe kidnappas av pirater, men de lyckas hjälpa varandra eller får hjälp av gudarna. Utomstående uppfylls av lust när de ser de vackra ungdomarna, men alla problem försvinner nästan lika snabbt som de dyker upp: tretusen upphittade drachmer, eller en koherde, eller en ung fru begiven på äventyr dyker snabbt upp.
Till slut visar de sig naturligtvis vara avkommor till öarnas rikaste, gifter sig med varandra, får sina fosterföräldrar frigivna och lever lyckligt lantliv i alla sina dagar.
Min billighetsutgåva har ingen direkt introduktion eller förklarande noter, men sådant behövs faktiskt knappast: en karta över Lesbos kunde kanske ha varit trevlig, och möjligen en grundläggande orientering i antik mytologi för, men på det hela taget är verket lättillgängligt. Det är inte någon stor berättelse med moderna mått, även om det finns viss psykologiskt djup och handling: all oskuld till trots är väl det här närmast att betrakta som erotik i den lättare skolan. Inte en dålig bok om man är beredd att väga in historiskt intresse, men definitivt inte någon bladvändare.
