Lord Peter Wimseys tredje fall, Unnatural death, var så nära det perfekta brottet man kunde komma: ingen kunde hitta någon åverkan på gamla fru Dawson och ingen verkade ha något uppenbart motiv för att döda henne. Men ändå: doktor Carr hade ju nyss undersökt henne och dragit slutsatsen att hon skulle kunna leva i flera månader till med sin cancer. Och något skumt var det ändå med de där utbytta sköterskorna. Det kanske kan vara värt att titta närmare på ändå?
Detta är en nästan renodlad detektivberättelse: av Lord Peters familj ser man inte mycket. Detta är en avsaknad, men inte en fatal sådan, ty detektivhistorien är fortfarande välgjord; det hela är märkligt uttänkt, och även om man som läsare knappast gissar allt kan man ändå komma underfund med en hel del. Lord Peter är också fortsatt en trevlig typ, speciellt när han visar sig vara mer av en människokännare än hans vän inspektör Parker.
Mycket detektivarbete, inte så mycket i Poirots stil: här är inte meningen att samla ledtrådar för att se om läsaren kan få hela pusslet att gå ihop, utan att lyfta på den ena slöjan efter den andra. I likhet med Christie är dock mördaren en heltigenom otrevlig typ. Bra grejer.
