Peter Gillgrens Vasarenässansen kan inte anklagas för någon ohederlig marknadsföring: på omslaget anges klart och redigt att detta är en bok om hur konst under svenskt 1500-tal användes som maktmedel: för att framstå som ett härskarideal, för att svärta ned sina motståndare och rättfärdiga sig själv, för att befästa minnet. Med på köpet kommer också ett par omtolkningar av kända verk: Triumftavlorna på Gripsholm och Vädersolstavlan från Storkyrkan i Stockholm, som båda får en datering till Johan III:s tid istället för de tidigare attribueringarna till Gustav Vasas tid på tronen.
Det finns även flera andra aspekter, som hur sagde Gustavs gravmonument anknöt till obelisker som ansågs kopplade till Julius Caesar, om en madonnebild i Örtomta kyrka, hur Johan III ville skapa ett monument över sig själv i Uppsala domkyrka, hur porträtt av de kungliga började användas som politiskt-personliga medel för att bygga kontakt och lojalitet, hur tidig bildsatir började skapas.
Det finns mycket intressant att hämta ur boken, såväl för den som är intresserad av konst som för den som fascineras av de tidigmoderna härskarnas mycket personligt utövade välde. Rekommenderas.
