Gisle Surssons saga är en av de tidigaste och kortaste islänningasagorna, men knappast sämre för det: temat är det staidiga av oundvikliga fejder och dråp, med insprängd vers och manlig kärvhet. Handlingen är att Gisle enligt tidens sed måste hämnas dråpet på sin fosterbror, ett värv som inte blir lättare av att dråparen troligen är en nära frände som drivits därtill av någon kvinnoaffär. Han döms fredlös, och hans plåga från upprepade mardrömmar om en kvinna som baddar honom med blod lindras endast något av en tidigare dröm om en annan kvinna som visat honom på sju brinnande eldar och i biblisk stil meddelat att de visar hur många år han kvar att leva.
Hans tid som fredlös är som hämtad ur Robin Hood eller Gustav Vasas öden och äventyr, bara mer våldsam – Gisle vet att det handlar om att döda eller dödas och att slavars liv kan kastas bort –; det är hela tiden med knapp nöd som han undkommer, samtidigt som hustrun Aud visar sig stå trofast vid sin mans sida och även förnedrar de som söker efter honom. Eftersom isländska sagor slutar när deras hjältar gör det, så kommer det dock till slut till en uppgörelse i stor och god stil.
Språket är vad man kan förvänta sig, korthugget och objektivt, stilistiskt högt drivet. Sättet nya personer presenteras är sedvanligt osentimentalt: »Torkel hette en man«, och även om sagan har den sedvanliga fixeringen vid att presentera släktskap och presentationssättet gör att man inte kan veta om den presenterade personen kommer att visa sig viktig eller bara är en bifigur så kommer man snart över detta. Översättaren Mats Malm verkar ha gjort ett gott jobb; stilen är passande klar utan onödiga arkaismer men ändå med en känsla av ålder, och det hedrar honom att han tagit med de många kvädena oöversatta bredvid sina översättningar, som mer är inriktade på att meningen skall framgå än att drottkvätts egenheter skall framgå.
På det hela taget är detta nog en mycket god startpunkt för den som är nyfiken på de isländska sagorna men kanske vill prova på en kortare innan den ger sig i kast med de om Egil Skallagrimsson eller Njal.
