Idag är det sjuttio år sedan de tyska trupperna föll in i det militärt underlägsna Polen och således kom att dra igång det andra världskriget. Detta fortsättningskrigs politiska konsekvenser har vi väl så smått kunnat lägga bakom oss vid det här laget, men statsfilosofiskt lär det få fortsätta att tjäna som exempel på ett krig värt att utkämpa ett bra tag till, då de flesta andra konflikter visat sig betydligt mindre lämpade för ett sådant synsätt. Dessutom har det ju ett par intressanta bifrågor att sysselsätta tänkarna med, såsom den svenska respektive finska hållningen eller huruvida användandet av atombomber mot japanska städer var moraliskt berättigat eller ej, så att även de som vänder sig mot förenklad historieskrivning av typen goda amerikaner, fransmän och britter (ryssar och kineser glömmer vi för tillfället) mot nazistiska tyskar och fascistiska italienare och japaner får något att syssla med (vilket även gör att även sådana personer kan glömma rena skändligheter som eldstormen över Dresden).
Tom Lehrer har en del att säga om den här typen av minnesdagar, i alla fall i introduktionen i sin på skiva inspelade version av So Long Mom, där han skojar med all uppmärksamhet som ägnades de olika krigen. I den TV-inspelning som finns på YouTube slår han an en något annan sträng, men grundtonen av kritik finns ändå där.
Samtidigt är det nu någon gång i september (närmare datum okänt) 2000 år sedan Arminius och hans stamkrigare i Teutoburgerskogen närmast slaktade två romerska legioner och för alltid fick det romerska imperiet att hålla sina ambitioner på överhöghet från de där otrevliga länderna i norr, för att istället försöka att medelst gåvor hålla sig väl med åtminstone några hövdingar och på så sätt ha allierade vid oroligheter, en strategi som under lång tid visade sig tämligen lyckosam.
Nu skulle man kunna tro att en liknande årsdag måste väl komma med rätt väl tilltagna intervall, men det är faktiskt ett par liknande till på inkommande: om två år är det dags för 2500-årsdagen av slaget vid Marathon, och om tolv år är det Thermopyles tur. Nu kan man ju visserligen på goda grunder ifrågasätta idéer om österländskt tyranni kontra grekisk kultur eller germansk frihet mot romersk dekadens, och åtminstone den senare uppdelningen har ju misskrediterats grundligt, inte minst av resultatet av germanska rasidéer, men nog lär vi få vår beskärda skörd av dumheter.
Icke desto mindre ska jubileet (Teutoburgerskogen) firas grundligt! Huruvida vi gör en Greklandsresa om två eller tolv år får väl tiden utvisa. Jubileum av saker som hände BC blir ju mindre intuitiva ur rent sifferperspektiv, men å andra sidan är kanske dateringen inte heller så vansinnigt exakt (kalenderreformer och annat får ju också tänkas bort ifrån).
Dock är det hög tid att ta tag i resan, Herr Reisleiter! Datum och resmål bör i alla fall spikas 😉