Sista dagen var rätt skön: jag var i stort sett färdighandlad, och slapp släpa runt på tunga bokkassar till seminarier och föredrag. Först av dessa var Dick Harrison som försökte sprida entusiasm för standardverket om Sveriges historia genom att närmast skrika in i mikrofonen vid Studieförbundets vuxenskolans lilla monter. Han försökte motivera den, något grumligt, genom att påstå att detta var enda chansen för akademiker att nå ut (märkligt påstående från någon som publicerat något tjog titlar). Nå, att det som han påpekade har hänt en hel del under de senaste femtio åren inom inte minst arkeologi är onekligen sant, men jag undrar om det att man grävt vid Vadstena och hittat gravar från 800-talet verkligen innebär att man måste skriva om hela religionshistorien?
Nå, om Harrison framstod som något neurotisk så var hans kollega Peter Englund betydligt lugnare i symposiet om behovstryck, som artade sig till en ovanligt motståndslös liten historia; varken Englund, Sigge Eklund eller diskussionsledaren Helena Eitrem hade annat än gott att säga om fenomenet, i synnerhet som de två senare är inblandade i var sitt företag som sysslar just med detta …
Lite mer fart var det till sist på Lars Strands föredrag om vad sherlockianer kallar The Great Game (icke att förväxla med vad mer fantasilösapersoner normalt menar med uttrycket, nämligen kampen mellan Ryssland och Storbritannien om herraväldet i Centralasien): den intellektuella lek som går ut på att försöka utröna allt som finns att veta om den store detektiven, inklusive en kronologi för hans verksamhet. Kanske var föredraget lite konturlöst, men ändå intressant.
För att summera seminariegåendet var det intressant och givande, även om jag av olika anledningar (läs: schemakrockar) missade en del jag velat gå på. Flerdagarskortet medförde även att jag släpade hem årets skörd över en längre period, vilket min rygg och mina handflator är nöjda med. För att närmare specifiera denna skörd kan sägas att jag köpt
- en hel del olika essäsamlingar, vilka skall bli spännande att läsa. Troligen är genren dock helt förstörd för mig, då jag betvivlar att någon kan bemästra lika fullt som Frans G. Bengtsson.
- historia. Det är märkligt att man hittar så mycket i just detta fält på bokmässan. (För övrigt observerade Wilhelm och jag att alla tidskrifter med populäriserad historia på omslaget lockar med artiklar om andra världskriget. Nästan alla omslag meddelar också att läsning om stormaktstiden finns inuti.)
- Skönlitteratur från tidigare omötta kulturer: mexikanskt, egyptiskt, persiskt, österrikiskt.
- Serier. Samlingsalbum med både Arne Anka och Jan Lööfs serier väntar på läsning (roligast reklam på mässan var för övrigt den läsarundersökning som visade att Arne var den roligaste ankan i Sverige, i konkurrans med både Kalle och Anna).
Nu bör jag ha läsning till jul. Minst.
