Jag vet icke hur man skall beskriva Willy Kyrklunds Mästaren Ma: det är en av dessa böcker som är ensamma i sitt slag, upphöjt oberörda inför de konventioner som de flesta andra anpassar sig efter. Till formen är det en viss kinesisk filosof Ma-fu-tsïs skrifter, kommenterade av hans kvinna Yao och akademikern Li, och tillsammans blir det en mycket märklig bok som blandar pessimistisk filosofi med en makaber men knapphändig romanintrig, och den vackraste prosa med den mest precisa av satirer.
Det är en i hög grad citervänlig liten berättelse: inledningsorden, »Jag söker den gåta på vilken människolivet är ett svar« slår perfekt an tonen och sedan tar sig mästaren an alltings meningslöshet och hur människans villkor gör människan till en vämjelig varelse, allt medan hans kommentatorer visar upp en moraliskt tvivelaktig, svag liten människa: en lätting, en före detta rövare, en fegis, en drinkare, en intellektuell lättviktare. Yao dyrkar uppenbarligen honom, försöker ständigt föra sig själv in i bakgrunden, men Li drar fram allt i ljuset, och det är oklart vad han egentligen tycker om mästaren.
Jag vet inget Mästaren Ma kan jämföras med, ej heller om det är nödvändigt. Det är samtidigt en av de vackraste och roligaste böcker jag läst: en bok som verkligen inte bör missas av någon, en bok som ensam skulle kunna göra författaren till en favorit. Fantastiskt.
