Det sista krig som till större delen utspelade sig på vad som idag är svensk mark var det skånska. Förvisso har ryska trupper invaderat vad som då var svenskt kärnland vid senare tillfällen, och förvisso blir det skånska kriget till delar obegripligt om man inte betraktar de strider som stod på tysk mark, och det avgjordes till sist inte av de två mest aktiva parterna, men faktum kvarstår: i mer än tre år fanns främmande trupp i Skåne och Bohuslän.
Om detta krig handlar Kampen om Skåne, redigerad av Göran Rystad; många av bidragen var menade till en bok som kom till i samband med trehundraårsminnet men aldrig nådde marknaden. Bidragen täcker det mesta man kan tänkas vilja ha reda på om detta i slutändan mer än vanligt meningslösa krig: bakgrund och upptakt, förlopp (inkorporerat i kapitlet om svensk strategi och krigsledning), närmare studier av fältslagen (som vanns av svenskarna) och sjöslagen (som vanns av danskarna), kriget i Tyskland (som vanns av danskarna eftersom svenskarna inte kunde skicka förstärkningar), hur kriget finansierades (bidrag endast en kamrersjäl kan älska), snapphanarnas verksamhet, hur freden kom att slutas av Sveriges franska allierade, till ingens riktiga belåtenhet, samt vad de politiska följderna blev efter kriget.
Enär utbytet av kriget inte blev mycket för någon av de krigförande – Sverige fick till slut avstå från några smärre landområden till Brandenburg – är det lätt att betrakta det skånska kriget som en högst futil affär, där det mest intressanta är slaget vid Lund i all sin blodighet. Dess stora arv till eftervärlden är snarare vad som skedde inrikespolitiskt i Sverige: framväxten av det karolinska enväldet och det nya svenska systemet med indelningsverk och ständigt knektehåll, en slags förspel till det stora nordiska kriget då förhör skulle anställas för att se om de svenske tagit till sig av varningen och lärt sig sin läxa.
Nej, är man inte intresserad av krigshistoria i allmänhet skall man definitivt hålla sig borta från Kampen om Skåne: den som vill ha reda på de inrikespolitiska följderna kan få tag i verk som är mer specialiserade på sådant, och i övrigt finns det inte mycket av mer allmänt ämne. Den som faktiskt är intresserad av krigshistoria lär å andra sidan få sitt lystmäte.
