Det är obestridligt att det enskilda verk som påverkat svenska språket allra mest är Bibeln; ur denna har folk tagit vändningar och talesätt genom århundradena, och i inte så få av fallen har den bibliska associationen helt försvunnit (ett ogenomskinligt uttryck som »kreti och pleti« kommer till exempel från namnet på två folkslag). Alltså fanns det gott om exempel för Carl Henrik Martling att ösa ur vid skrivandet av Döden i grytan (ytterligare ett exempel på bibelspråkets kraft är att detta citat ur andra konungaboken på senare tid även använts för en bok om tillsatser i maten).
Nu är dock böcker om ords historia knappast en nyhet, inte ens sådana som främst arbetar med uttryck. Döden i grytan siktar därför också mot att ge en komplett hänvisning till de passager som uttrycken utvecklats ur, och även hur de ter sig i senare översättningar (jämförelser som sällan är till dessas fördel); kanske inget som gör en knäsvag, men i alla fall tillräckligt för att boken skall kännas motiverad.
På minuskontot kan istället uppställas en viss benägenhet att ta upp ord som det verkar aningen misstänkt om de verkligen hämtats ur Bibeln; möjligen har de räddats av den, men knappast skapats för den. Det hade dessutom varit trevligt med ett litet förord av författaren som kunde förklara varför bibeln varit så framgångsrik och ge en mer sammanfattad bild. Detta är dock inga allvarligare brister, och Döden i grytan kommer troligen uppskattas av språkintresserade, speciellt om de dessutom har närmare intresse för Bibeln.
