Fjärde delen av Sveriges historia handlar enligt omslaget om åren 1600-1721. Synd bara att någon missade att berätta för Nils Erik Villstrand om att han inte bara skulle skriva om de år som alltid räknas till stormaktstiden, utan även det första decennierna av 1600-talet, vilka alltså hamnat mellan stolarna i serien,
I övrigt är det dock en solid volym: man ser att författaren kommer från vad som under denna tid var den östra riksdelen då han ofta hämtar exempel därifrån, men annars finns inte mycket utrymme för personligt väljande här, när det skall hinnas med såväl kungar och krig som ökad öppenhet mot omvärlden, häxprocesser, kolonier och ett land där statsmakten växer och på ett helt nytt sätt börjar ingripa även i folks vardag.
Med så mycket är det naturligt att detaljer får stå tillbaka för översikten, och i stort är nog övervägandena rimliga, men jag skulle gärna ha sett något fler biografiska ansatser för en tid när det politiska i hög grad var personligt; nog skulle man väl kunnat kosta på sig ett par mer samlade porträtt av personer som Axel Oxenstierna eller Georg Stiernhielm (kultur finns det överhuvudtaget inte speciellt mycket av)?
Annars är det trevligt att se en förmåga att försöka hålla sig balanserad i diverse forskningsdebatter som målas upp: man kan som exempel varken säga att kvinnans ställning blev bättre eller sämre, eftersom frågan är alldeles för enkelspårig.
Som sagt, ytterligare ett kompetent hanterat alster i serien. Aningen tyngre på i alla fall krig än tidigare, men med tanke på att mycket i den svenska staten i princip växte fram som ett sätt att underlätta just krigföring, så är det inte konstigt om i alla fall vagt martialiska teman får mycket utrymme.
Lämna ett svar