Från besöket i Venedig för tre år sedan följde en stor, tjock fotobok med stadens konst med. Denna har nu lästs för påminnelse om vad som sågs då. Som sådan fungerar den väl: även om det inte är samma vackra kvällsljus vid Markusplatsen, så är konsten och interiörerna desamma, i vissa fall nästan bättre, särskilt mosaikerna i Markuskyrkan och liknande.
Som konsthistoria är den kanske något över min nivå (även om jag kan lista ut en del av termerna, i synnerhet vad gäller den religiösa konsten), men det är ändå trevligt att återse Titian, Canaletto, Tintoretto och de andra. Som påminnelse är det bra, men som litteratur kanske inte så värst fantastiskt.
Lämna ett svar