För nöjes skull

Den 17 oktober 2007 släpptes trafiken på den andra nybyggda delen av E4 mellan Uppsala och Mehedeby. Detta hade föregåtts av många års planering och arbete, däribland stora arkeologiska undersökningar. För ovanlighetens skull bestämde man sig dessutom för att fynden från alla utgrävningar skulle sammanfattas och presenteras i en bok, istället för enbart i enskilda framställningar från de olika arkeologiska grupper som arbetat med de enskilda platserna. Uppgiften gick till Maja Hagerman, vars Försvunnen värld (ej att förväxla med En försvunnen värld, vilken handlar om något helt annat) utkom förra året.

Det är många fynd som görs, en del helt omvälvande för förståelsen av forntiden. Vissa platser har nyttjats ända sedan de dök upp ur Mälaren under stenåldern – i Uppland finns egentligen inget sådant som orörd natur: allt har påverkats av människan, så länge det varit torrt. Något liknande kan knappast hävdas om speciellt många andra landområden; inte ens andra som också varit täckta av inlandsisen. Till yttermera visso har Uppland ständigt förändrats, inte bara genom att nytt land kunnat tas  ibruk, utan genom att karaktären ändrats, när gamla fjärdar blivit sjöar eller åar, fortfarande farbara men nu kontrollerbara vid utloppen, och sedan inte ens farbara. Till skillnad mot Västergötland eller Skåne har därför de viktiga bygderna ständigt flyttat sig.

Det är många fynd, många fyndorter, många teorier som skall hinnas med: boken är vacker, i stort sett välskriven (även om jag ständigt irriterar mig på de citattecken Hagerman sätter ut när hon egentligen borde ta fram en synonymordbok), väckande en del intressanta tankar om till exempel hur mycket bronsålderkulturen i Europa var gemensam. Ibland går det kanske lite väl långt: är det rimligt att dra linjer från dyrkan av en fruktbarhetsgudinna under bronsåldern fram till altarskåp med Anna själv tredje från fjortonhundratalet? Spännande tanke, men rangligt bygge. Likaså det om folkvandringstid: även om det inte har mycket av innehållet gemensamt med t.ex. Birger Nermans idéer om ett Storsvitjod så är det något av samma optimistiska mönstersökning över det. Jag förstår faktiskt knappt vad stycket har i boken att göra, för till skillnad från tidigare åldrar så verkar det inte finnas många nya fynd att berätta om.

Nåväl, för den som är intresserad av vår forntid, århundraden från vilket det inte fick mycket mer bevarat än spår i marken och enstaka stenar eller bronsföremål, när jorden började brukas och byar grundlades som i alla fall i ett fall ännu ligger kvar, så är detta högintressant.