För den som vill lära sig vinna i idrott – huvudsakligen gentlemannaidrott, som golf, cricket eller tennis – utan att vare sig öva alltför mycket, fuska eller ens vara direkt osportslig finns ett osvikligt hjälpmedel i Stephen Potters The Theory and Practice of Gamesmanship: or, the Art of Winning Games Without Actually Cheating. Speciellt det där med sportslighet är viktigt i sammanhanget: det här är inte en samling av simpla, fula trick som att hosta när motståndaren koncentrerar sig, utan helt andra sätt att bringa honom ur balans: genom att i konversation få honom att bli medveten om sitt spel, genom att innan matchen »glömma« saker och tvinga honom stressa upp sig, genom att vid den gemensamma middagen få honom att betala allt och honom att påminna sig detta först på banan: helt enkelt genom attacker på hans psyke via fronter där han har en ärlig chans att försvara sig, inte genom fult utnyttjande av olappbara brister.
Naturligtvis skall detta inte tas alltför allvarligt; det är tveksamt hur värdefulla tipsen egentligen är. Däremot är de för de mesta väldigt roliga, speciellt exemplen och de hejdlösa illustrationerna (läsare av mer studentikosa tidskrifter känner igen humorn). I ett av exemplen, vilket behandlar nyttjandet av föresvävade handikapp, lyckas vinnaren stjäla sympatierna genom att låtsas vara hjärtsjuk när motståndaren hela tiden haltat lite.
Man får dock inte bara lära sig vinna, utan även hur man i längden skall få ett övertag, eller få en förlust att se ut som en vinst. Man får specialtips för tennis, bridge, schack, golf och biljard (däremot inte cricket, som sägs bara bestå av spelmannaskap).
Potter har även skrivit böcker om andra typer av mannaskap, men dessa tycks ej finnas i tryck för närvarande. Synd, för av denna bok att döma vore de nog så intressanta.
