I Esras och Nehemjas bibelböcker berättar om slutet på den babyloniska fångenskapen: perserna har besegrat det assyriska riket och judarna kan återvända hem och bygga upp templet i Jerusalem, vilket de också gör (Esra) och sedan även stadens murar (Nehemja), under det att halva befolkningen står på vakt mot avundsjuka grannar. Sedan skiljer de sig från sina eventuella icke-judiska makar, och allt är frid. Det är rättframma om än något träiga berättelser, om vilka inte mycket är att säga.
Esters bok är då mer av en moralitet: den berättar att kvinnor (eller åtminstone drottningar) skall lyda sina män, på det att de inte må bli förskjutna. De kan dessutom bli ersatta av judiska kvinnor som kan rädda sitt folk från ondsinta rådmäns intriger. Skurken Haman är en lättstött person: när Esters fosterfar, tillika kusin Mordokai inte bugar sig för honom bestämmer han sig för att utrota alla judar. Mordokai har dock tidigare räddat kungens liv, och Ester ber också för sitt folks liv, med resultatet att judarna istället får en dags undantag från straffpåföljd för mord. Jag begriper inte riktigt hur allt hänger ihop, men som sagt: kvinnor skall lyda sina män. Hur det där med att judar inte skall gifta sig med icke-judar från de tidigare böckerna skall tolkas är dock något oklart.
