Bengt G Dagrins Stora fula ordboken är speciellt lämplig för den som vill finna nya sätt att chocka pryda personer: den samlar svär- och könsord och förklarar och exemplifierar dem, ger etymologi och bakgrund.
Man skulle förmodligen, om man är så lagd, kunna läsa från pärm till pärm utan problem, och lära sig vad ord som »skumpenskåd« (›sköka‹), »danga« (›skita‹), »fjunka« (›ha samlag‹), »plimbi« (›fitta‹) betyder. Själva ser jag inte riktigt behovet, men tror boken ändå kommer vara nyttig, i alla fall på två tänkbara sätt: dels när den vanlig ordboken misslyckas (i inledningen ges exempel på NEO:s dåliga forskningar efter tidiga belägg: den svenska treenigheten av fula ord finns ju trots allt samlade i en och samma vers av Stiernhielm, så varför bara ta belägg från 1800-talet?), dels om jag någon gång skulle vilja ha en hög omöjliga synonymer. Sedan kan man ju bara bläddra i den och förtjusas (eller för den delen förfasas).
